Spelreklam och spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

108 spelreklam och spelberoende – en intervjustudie
som försöker dra ner på spelandet eller som har slutat spela. Vissa faller för
frestelsen, andra inte. Det är främst reklam för spel med jämförelsevis hög
risk för spelproblem som har denna effekt, men även reklam för Lotto och
andra spel, som allmänt betraktas som harmlösa i detta avseende, ger en
del spelberoende impulser till att spela.
Dessa förhållanden gör att spelreklam bidrar till att vidmakthålla
spelproblem. Det antyds dock av undersökningen att uppkomsten av och
de huvudsakliga orsakerna till spelproblem inte ligger i reklam utan i andra
förhållanden, främst personlighetsfaktorer och tillgänglighet till spel i samhället.
De faktorer som i den internationella litteraturen pekas ut som orsaker
till spelproblem är tydliga hos de intervjuade: ett behov av att fly från
oro och bekymmer, ett sug efter en spänningsfylld kick, ett förvärvat
tvångsmässigt beteende, ett irrationellt hopp om att vinna trots att oddsen
är emot spelaren, hoppet om att bli bättre på att spela och därmed vinna
tillbaka alla pengar som förlorats och en social identitet som storspelare.
Studien ger därmed stöd till den tidigare bedömning som rapportförfattaren
har gjort, nämligen att spelreklam i någon mån förvärrar spelproblemen i
samhället, men att denna effekt jämfört med andra faktorer som spelar in
inte är avsevärd (1).
Denna studie är den första som kan påvisa på vilket sätt som spelreklam
påverkar personer med spelproblem. Reklamen har som främsta effekt att
ge impulser till att spela. Den verkar inte i någon större utsträckning knyta
an till specifika tankemönster. När reklamen ändå gör det, verkar det
främst gälla jackpotreklam och annan reklam som antyder att det är lätt att
vinna och uppmuntrar till överdriven optimism gällande vinstmöjligheter.
Den typiska formen av påverkan är den följande. Personen tänker på något
annat än spel och råkar se spelreklam. Reklamen för tankarna in på spel
och väcker känslor förknippade med spel, och drar därmed igång ”suget”
efter spel. Denna påverkan är i linje med vad som kan förväntas enligt neurobiologiska
modeller för spelberoende.
Enligt den klassiska behavioristiska modellen sker en successiv utsläckning
av responsen på stimuli om de inte följs av belöningar. Denna effekt
utnyttjas till exempel i behandling av alkoholism, så kallad cue exposure
theraphy (64, 65), och har även prövats på spelberoende (53, 66). Den spelberoende
konfronteras med stimuli som ger upphov till en respons i form
av en stark önskan att spela, men uppmanas stå emot. I en undersökning av