Spelreklam och spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

58 spelreklam och spelberoende – en intervjustudie
Vivianne. Vivianne är en medelålders kvinna som i flera decennier spelat
mycket bingo. Hon började spela redan som tonåring och hennes oförmåga
att kontrollera spelandet har under lång tid givit henne svåra ekonomiska
och sociala problem. Nu har hon inte spelat på två år. Vivianne säger att
hon är en typisk ”flyktspelare”. Hon har varit med i en kundklubb vid en
av bingohallarna och hon nappade ofta på klubbens reklam för specialerbjudande
och extra pengar i potten. Det ”puffade på” henne till att spela
ännu mer. Reklam för ATG, särskilt jackpotreklam, lockade henne under
en tid att försöka byta från bingo till hästspel:
Jag i min enfald trodde att jag skulle tjäna mer på det. Om jag spelade
på hästar en gång om dan, så lade jag ju bara den summan pengar, i
stället för att sitta på bingohallar från 11 till 23.
Reklam för Greyhound Racing påverkade henne också. Under en tid spelade
hon regelbundet på det spelet i hopp om att vinna pengar som hon skulle
kunna spela bingo för. Hon säger att den reklamen ”triggade” henne till mer
bingospel, hon spelade extra mycket de veckor som hon lade pengar även på
Greyhound Racing. Precis när hon hade slutat spela var reklamen irriterande:
För jag ville ju spela och samtidigt så ville jag inte, för jag ville ju bort
från det här. Ja, det drog ju i mig. Det gjorde det ju.
Direktreklam för PostkodLotteriet kan i dag väcka tanken på att spela,
men i allmänhet har inte reklam någon inverkan på henne nu när hon varit
spelfri en tid:
Impulserna att spela är borta, och det är jag så glad för, jag kan till
och med gå förbi min bingohall utan att jag tänker att den ligger där,
det tänker jag inte på. Det är så skönt.
Men hon undviker ändå reklam för spel:
Jag vågar inte känna känslan, jag blundar för reklamen, för jag vill
inte känna igen, jag vill inte känna något sug. Utan jag mår bra där
jag är i dag.