Spelreklam och spelberoende - Statens folkhälsoinstitut

48 spelreklam och spelberoende – en intervjustudie
Heikki. Heikki var intresserad av spel redan som barn. Vid ett tillfälle tjatade
han sig till att få följa med en släkting till en travbana, och där vann han
150 kronor. Vinsten gjorde ett starkt intryck på honom och intresset för
spel blev ännu större. För Heikki var spelandet en intellektuell utmaning.
Han strävar alltid efter att vara duktig och få bekräftelse på det. Att pricka
in en vinnare på travet, och visa upp vinstkvittot för andra storspelare, var
den inställningen i ett nötskal. Han är högavlönad och lade mycket pengar
på travspel, men vann också mycket. Som många andra analytiskt lagda
travspelare hade han ett intresse även för poker och spelade då och då på
privata pokerklubbar. När Casino Cosmopol öppnade och erbjöd pokerspel
gick han dit för att spela och det gick väldigt bra de första gångerna.
Sen gick det sämre. Hur hårt han än ansträngde sig för att bli en spelare i
toppklass, så gick han med stor förlust. Han spelade bort sina besparingar
på några månader och började ta lån, i hopp om att snart kunna bemästra
pokerspelet tillräckligt väl för att gå med vinst. Så blev det inte och till slut
satte han stopp och stängde av sig från kasinot. Han har inte börjat spela
poker på internet, eftersom han känner på sig att han inte skulle kunna
hantera det. Heikki tror inte att spelreklam påverkat hans spelande – han
visste själv när det var turneringar på kasinot och trav på travbanan, och de
privata spelklubbar han ibland gick på gjorde ingen reklam. När han slutat
spela kände han en blandning av irritation och lockelse när han såg reklam
för internetpoker. Han minns ett tillfälle:
I oktober var det ju reklam för SM (i poker) och då tänkte jag: Åhh,
jag skulle gett upp (med att spela) några veckor senare. Jag liksom
började fantisera, liksom tänkte att det var då som det skulle ha vänt.
Och likaså gör det ju inte det. Jag vet ju att det där är min svaghet.
Det är ju det som påverkar mig mest, pokerreklam överhuvudtaget.
Och det kanske inte just är miljonerna. Jag har inte hållit i en kortlek,
förutom vid ett tillfälle, sen jag slutade spela, och jag har inte lust att
hålla i en kortlek heller. Men ändå ger den (Heikki pekar på ett exempel
på pokerreklam som visar spelkort) mig en liten lust att …
Jag kommer ihåg hur mysigt det var att smyga med korten.
Heikki föll dock inte för frestelsen vid något tillfälle. När han såg reklamen
tänkte han på allt gott som följt på hans beslut att sluta spela: att han har