Boken ”Mars” kan laddas ner här

veckor innan din chef förstår de finare nyanserna. Du
tappade 30 ... 40% av idén redan på den första nivån.
Din chef går nu vidare till sin chef för att sälja idén.
Han är inte lika inspirerad som du, men av pliktkänsla
går han vidare. Din lokala organisation vet nu att
någon har en ide och efter två nivåer har idén tappat
mellan 50 och 65% av sitt innehåll. Innan resurser för
utveckling kan säkras skall du ta dig igenom
ytterligare åtminstone två chefsnivåer. Då har du kvar
kanske 25 av den ursprungliga innovationen och det
har sannolikt lagts till en hel del fantasier och smörja
på vägen. Slutresultatet är att en extremt god affärsidé
avfärdas med en axelryckning och resurserna i stället
satsas på irrelevanta förbättringar av en existerande
produkt som borde ha fasats ut för flera år sedan."
"Är det faktiskt så här illa" undrade jag?
"Egentligen tror jag att det är värre" sade Bill. "Se på
hur forskning bedrivs idag. Det finns två typer av
experter. Den ena är människor som på riktigt klarar
av att få något tidigare oprövat att fungera, de riktiga
experterna. Sedan finns det de vanliga experterna som
har läst otroligt mycket om olika problem. De är
experter på problemen men de kan inte erbjuda
lösningar. Kanske borde man kalla den här
experttypen för typ två experter. Varje gång en
innovatör behöver resurser stöter han på typ två
experter vars livsuppgift verkar vara att inte forska i
något annat än det som inte kan leda till överraskande
resultat och som redan är känt."
"Borde man kalla det här för auktoritatär
inkompetens" sade jag. "Jag tycker att man ser samma
fenomen på alla livets områden. Mängder av
människor som mest av allt är rädda för
okonventionellt tänkande där gamla svar inte
136⁠⁠