Boken ”Mars” kan laddas ner här

Efter att i lugn och ro ha studerat problemet.
Det var ju ingen risk att vi skulle störta p.g.a.
missödet kom vi fram till att vi skulle försöka oss på
en reparation genom en rymdpromenad. Eftersom jag i
detta skede av flygningen var den som hade de minst
kritiska kunskaperna beslöt vi att jag och Sonya skulle
gå ut. Jag skulle försöka mig på reparationen och
Sonya skulle sköta min livlina och se till att jag kom
tillbaka in i Tellus om någonting gick fel.
Vi bytte båda till rymddräkter och gick ner i
luftslussen nederst på Tellus. Då man är viktlös är det
praktiskt att ha svaga magneter inbyggda i skorna,
man behöver då inte simma ner till luftslussen. På
skrovet finns målade fotspår som visar var fötterna
skall placeras för att magnetskorna skall fästa, Tellus
skrov är ju i huvudsak omagnetiskt. Vi meddelade
Walter per radio att vi var klara att tömma luftslussen.
Med hjälp av en liten pump töms luftslussen på några
minuter till över nittio procent. De sista små
mängderna luft låter vi helt enkelt vädras ut i rymden.
Då lufttrycket i luftslussen visade noll kopplade
jag den ena ändan av min livlina till en ring i på
väggen strax brevid luckan. Sonya gjorde detsamma
med sin livlina. Vi kontrollerade båda att dräkterna
var täta varefter jag öppnade ytterluckan. Jag kröp
försiktigt ut genom luckan och tog tag i de handtag
som finns utplacerade längs Tellus skrov just för detta
ändamål. Då jag hade kommit ut väntade jag på att
Sonya hade krupit ut innan jag fortsatte.
"Du får vänta vid kanten av växthusen" sade jag
till Sonya. "Det är onödigt att två personer utsätter sig
för sekundärstrålning från reaktorn. Om jag behöver
hjälp säger jag till och om jag av någon anledning
börjar uppföra mig underligt halar du in mig och för
79⁠⁠