Boken ”Mars” kan laddas ner här

Rymdskeppet
Tellus
Rymdskeppet "Tellus" byggde
tydligen på en idag helt
okänd teknologi. På Kraterön
hade man hittat en tidigare
okänd metall som hör till kategorin transuraner med
hög atomvikt (ordningsnummer 146).
Man har bland partikelfysiker spekulerat kring
möjligheten att det skulle finnas stabila supertunga
atomkärnor. De stabila öarna förväntas ligga vid
ungefär element 145 samt element 190. Ämnet
fungerar tydligen i nedkylt tillstånd som en effektiv
gravitationsmodulator. Framdrivningsmekanismen är
sålunda mycket effektiv nära en stor massa, men ute i
den fria rymden flyger farkosten fritt och är nästan
ostyrbar.
Det faktum att farkosten var konstruerad på
1930-talet betydde också att många i den ingående
material inte var idealiska för rymdbruk. Det enda
syntetiska material jag kunde finna var plasten bakelit,
ett skört material som fortfarande går att finna i gamla
elapparater. Materialet förekommer inte
överhuvudtaget i moderna produkter.
En noggrann genomgång av området kring
resterna av rymdskeppet visade tydligt att gruvdrift
faktiskt hade förekommit på ön i flera år. Det gick att
se rester av en fördämning som antagligen hade
använts för ett litet vattenkraftverk. Jag hittade rostigt
metallskrot samt elledningar av koppar. I resterna av
en barack i närheten av gruvan hittade jag gjutna
metalltackor i det som fanns kvar av källaren. Där
fanns flera olika metaller lagrade. Gemensamt för alla
metallerna var att de var ytterst tunga, jämförbara
med bly.
17⁠⁠