Boken ”Mars” kan laddas ner här

är luften eller vår dåliga allmänkondition som är
orsaken vet jag inte.
Alla utom Walter i besättningen har under de
senaste veckorna fått en stråldos som är högre än den
de flesta på Jorden får under ett helt liv. Sonya har
tröstat oss med att erfarenheter från olika olyckor
visar att vi nog kommer att kunna leva ett helt vanligt
liv. Det kommer dock att vara skäl att följa noggrant
med hälsan under resten av livet. Risken för cancer
kommer att vara större än hos befolkningen i
medeltal. Det får man leva med.
Vi måste nu koppla loss från kometen Virtanen
II. Det finns ingenting vi ytterligare kan göra för att
försökra oss om att kometen inte träffar Jorden. Vi har
gjort vad vi kan.
"Koppla loss ankaret" sade Walter till Bill.
Vi lämnar det inborrade ankaret efter oss inne i
kometen. Det hydrauliska låset som håller ankaret fast
i Tellus frigörs.
"Starta styrraketerna" hörde det från Walter.
"OK" svarade Bill.
Walter såg bekymrad ut. "Stopp" sade han.
"Vi sitter tydligen fast" konstaterade han. "Lars och
Sonya gör er klara att gå ut. Vi använder
högtrycksånga till att skära loss tellus landningsfötter.
De har antagligen sjunkit en god bit in i kometens
yta. Vi är antagligen fastfrusna."
Sonya och jag tog på oss våra dräkter och gick
ut via luftslussen. Ångskäraren finns rätt behändigt
tillgänglig nära den nedre ingångsluckan. Man behöver
endast öppna en panel för att komma åt den.
Det visade sig vara besvärligt att skära loss
Tellus. Viktlösheten gjorde att skärverktyget skuffade
mig bakåt med förvånande stor kraft. Arbetet började
273⁠⁠