Boken ”Mars” kan laddas ner här

och Bill redan startat reaktorn och Tellus tryckte igen
med full kraft mot kometen Virtanen. Ungefär tio
minuter senare kunde vi konstatera att putsningen
hade varit till nytta. Bill uppskattade att vi hade
återfått ungefär 90% av kylpanelernas effekt. Vi skulle
åtminstone kunna fortsätta kanske en vecka till innan
nästa putsning skulle vara aktuell.
Genast då vi hade försäkrat oss om att reaktorn
kunde köras på tillräckligt hög effektnivå började
Sonya undersöka våra strålningsindikatorer. En
rymddräkt på Tellus innehåller två olika typer av
strålningsmätare. Den ena är ett litet vakuumrör i
vilket det finns ett genomskinligt fönster genom vilket
man kan se två elektriskt laddade kiselfibrer. Eftersom
båda fibrerna har samma laddning kommer fibrerna att
stötas ifrån varandra och fibrernas vinkel kan direkt
avläsas mot en fast skala. Joniserande strålning leder
till att laddning läcker bort från fibrerna varvid
fibervinkeln minskar. Denna typ av mätare är praktisk
genom att den enkelt kan nollställas genom att ladda
upp fibrerna till en känd spänning. Den andra typen
av mätare är en variant på ett halvledarminne där
man i minnescellerna lagrar en känd laddning. Om
tillräckligt energetisk strålning träffar en minnescell
kommer laddningen att raderas. Man kan då uppskatta
stråldosen genom att räkna ettor och nollor.
"Jag hoppas att vi inte behöver göra om den
här operationen många gånger" sade Sonya. "Vi har
nu fyra personer med en stråldos på mellan 0.1 och 1
Sievert (d.v.s. mellan femtio och hundra rem). Den här
dosen bör inte vara farlig eftersom vi knappast i Tellus
har bakterier som vårt immunförsvar inte är bekanta
med. Den här stråldosen kan i viss mån temporärt
försämra ert immunförsvar."
259⁠⁠