Boken ”Mars” kan laddas ner här

Walter och Johan kontrollerade vår position med hjälp
av GPS och med hjälp av vinkelmätningar till Mars
och till ett antal stjärnor.
"Vi befinner os nu i startläge" konstaterade
Walter. "Jag ber nu besättningen lägga sig eftersom vi
nu kommer att accelerera med kraftig acceleration
under rätt lång tid. Vi lägger oss först i en kastbana i
stort sett i jordbanans riktning som matchar vår
hastighet med Mars. Då vi avlägsnar oss från jorden
kommer naturligtvis gravitationsfältet så småningom att
ändra riktning och att domineras av solen. Behovet att
använda Jorden för avstamp är orsaken till att starten
blir lite jobbig, jag beklagar. Efter den inledande
kraftiga accelerationen använder vi jonmotorerna för
att anpassa hastigheten till planeten Mars. Eftersom
Jorden och mars befinner sig på olika avstånd från
solen har de olika banhastighet. Skillnaden i
banhastighet måste vi lägga vinkelrätt mot Tellus
stighastighet i förhållande till solen."
Hissen verkade nu öka hastigheten. Snart kändes
t.o.m. kläderna tunga på kroppen. Vi accelererar nu
med ett g rätt upp från jordytan d.v.s. vi accelererar
som en fallande sten. I verkligheten känner våra
kroppar en acceleration som är dubbelt så stor
eftersom vi dessutom känner av jordens dragningskraft.
Efter något som kändes som en halv evighet där varje
andetag krävde en ansträngning började kraften som
tryckte oss ner i säten minska. Först försvann trycket
över bröstet. Ett ögonblick senare nästan vände det sig
i magen då hissen bromsade in kraftigt. "Sitt kvar"
sade Walter. "Vi har nu gått in in kastbana som skall
föra oss mot Mars. Eftersom vi nu befinner oss i fritt
fall är vi viktlösa."
Följande skede var att noggrant kontrollera vår
75⁠⁠