Boken ”Mars” kan laddas ner här

Test av
fusionsreaktorn
"Kom till laboratoriet kl.
12.30 och titta på vårt första
reaktortest" meddelar Sergei
via ett textmeddelande till
den tekniska ledningsgruppen. Ca. 12.15 börjar
platserna fyllas i kontrollrummet där vi får se testet i
realtid på videoskärm. Även om bränslet Väte-Bor inte
producerar speciellt mycket neutroner är det trots allt
inte hälsosamt att sitta nära en reaktormodul då
modulen är aktiv.
"Välkomna!" hälsade Sergei. "Testet kommer att
ha följande förlopp" konstaterade han. "Först pulsas en
mikrokammare ungefär en gång per sekund. Varje puls
studeras noggrant och utbytet av alfapartiklar,
gammastrålning och neutroner mäts automatiskt och
lagras. Reaktionsutbytet visar om formen om den
pålagda spänningspulsen behöver förändras."
Ljuset i laboratoriet dämpades och på skärmen
kunde man se en närbild av en mikrocell på
reaktorplattan. Det blixtrar till i en cell ett ögonblick
och därefter visar kurvor på skärmen hur
tändspänningspulsen såg ut och hur stort
reaktionsutbytet blev. Om ett ögonblick blixtrar det
till igen och man ser tydligt hur tändpulsen har ändrat
form. Blixtrandet fortsätter i ca. tio minuter (600
pulser). Reaktionsutbytet steg successivt för att
slutligen stanna vid ungefär 10% d.v.s. ungefär 10% av
komponenterna i plasmat genomgår fusion.
"Mina damer och herrar" konstaterade Sergei "vi
har nu optimerat formen på spänningspulsen som först
joniserar vätgasen i kammaren och därefter accelererar
vätejonerna mot målet som består av ett mikroskopiskt
35⁠⁠