Boken ”Mars” kan laddas ner här

gå bättre då jag insåg att jag kunde klänga mig fast i
Tellus landningsben med mina ben lindade runt det
med huvudet 'ner' mot marken. Genom att ytterligare
stöda mig mot landningsbenet med den fria handen
kunde jag skära bort is som höll Tellus låst. När jag
var klar med mitt ben gav jag skärverktyget till Sonya
som skar loss ben nummer två. Sedan var det min tur
igen.
Då Tellus tredje ben var lösgjort sade jag åt
Sonya. "Tag tag i ett ben så försöker vi lyfta."
Det verkar kanske absurt att tänka sig att vi skulle
kunna lyfta ett rymdskepp som väger tjugofem ton,
men det är inte något konstigt. Problemet är främst
att få skeppet att röra sig eftersom en massa på 25
ton har en stor tröghet. Efter en del slitande märkte
man tydligt att Tellus började röra sig.
"Skeppet är fritt, vi kommer in" sade jag till
Walter över radio.
Vi stängde den yttre luftslussen efter oss och hörde
Walter ger order: "Styrraketer i läge lyft."
Då vi kom in i huvudkabinen och började ta av
oss dräkterna kunde man redan se attTellus svävade
en god bit från kometens kärna. Genom kometens
svans kan man nu tydligt se jorden, som det verkar
precis i kometens väg. "Jag hoppas" tänkte jag "att
det är fråga om en synvilla."
Walter vände nu Tellus i läge för vår inbromsning.
"Vi kommer att göra vår banförändring i två
steg" meddelade Walter. "Vi börjar med en ganska
obetydlig banförändring som lägger Tellus i rätt läge.
De sista timmarna kommer att vara jobbiga då vi gör
oss av största delen av vår hastighet. Vi kommer
också att använda den yttersta delen av atmosfären
som broms för att inte behöva göra en flera dagar
274⁠⁠