Boken ”Mars” kan laddas ner här

lufttät grotta behöver vi stora mängder energi.
Vi satt tillsammans i Tellus kabin och studerade
den blivande basens konstruktion. Sally, gruppens
geolog förde ordet.
"Vi skär marken med högtrycksånga som
förångar både innesluten koldioxid och vatten"
konstaterade hon. "Fördelen med detta är att en del
av det lösa materialet tar sig ut ur arbetsområdet på
egen hand. Vi räknar med att temperaturen är så låg
att vi inte behöver bekymra oss om smältande is.
Koldioxid som är lagrad i marken kan däremot ge
problem om stora mängder koldioxid frigörs inne i
konstruktionerna och inte slipper ut."
"Är vi säkra på att grottan kan göras tillräckligt
varm för odling av växter?" undrade Sofie.
"Vi kommer att isolera utrymmet mycket väl"
svarade Walter. "För att spara vikt har vi inga stora
mängder isoleringsmaterial med oss. Vi använder
därför en uppblåsbar innermodul med dubbla väggar.
Utrymmet mellan väggarna fylls därefter med skum.
Experiment på jorden har visat att skumisoleringen är
mycket effektiv och kräver endast lite energi".
En vecka senare fanns början till en bas på
Mars. I kraterväggen kunde man se en valvformad
öppning. Det visade sig att byggmetoden fungerade
väl. Grottingången var täckt av en metertjock isvägg
gjuten i slutna plastsäckar. Vatten måste gjutas i slutna
säckar för att förhindra att väggen under
sommarhalvåret sublimerar. Atmosfärens tryck är så
lågt att is långsamt övergår i gasform under "varma"
sommardagar. Genom att innesluta byggnadsis i slutna
behållare garanteras att frusen is förblir frusen och
således stabil. Ytterväggen skyddas ytterligare av
poröst ytmaterial d.v.s. sand som fungerar som
159⁠⁠