Boken ”Mars” kan laddas ner här

ett prov på vätskan" sade Johan. Han böjde sig ner
och skrapade ner slem i en provtagningsburk.
"Jag tar ett vätskeprov" sade Bill och satte vänster fot
i vattnet. Plötsligt låg han raklång i vattnet. "Marken
är porös, nästan som snö" sade han. "Foten trängde
ner till halva låret innan marken blev stadig." Han tog
fram en provflaska och fyllde den med den blå
vätskan.
"Kan du hjälpa mig en aning" sade Bill till
Johan och sträckte fram handen. Det såg inte helt
enkelt ut att få loss Bill, men efter en del draghjälp
från Johan lyckades det.
Efter en stund hörde vi igen luftslussens pysande
då vår luft på nytt fyllde luftslussen. Det dröjde en
rätt lång stund innan Bill och Johan kom in. "Vi
rengjorde båda dräkterna ytterst noga efter incidenten
vid stranden" sade Bill.
"Känner ni lukten" frågade Sonya. En svag lukt
av ruttnande ägg med en på något sätt metallisk bidoft
steg upp från luftslussen.
"Svavalväte är ofta ett tecken på biologisk aktivitet"
inflikade Sonya. "Om det vi ser är det yttersta skiktet
av ett hett område som når upp till ytan kan man
mycket väl tänka sig liv som är oberoende av ljus."
En snabb analys av den insamlade vätskan
visade att den till största delen bestod av
natriumklorid d.v.s. vanligt salt. Det fanns dock
mängder av föroreningar av lägre halt bl.a. kobolt,
koppar och aluminiumsalter. Salthalten i vätskan låg
på ca. 23% den var således mättad med salt.
"Nu förstår jag vad jag trampade i" sade Bill.
Längs stränderna finns det tydligen porösa områden av
iskristaller och saltkristaller. Områdena växer eller blir
185⁠⁠