Boken ”Mars” kan laddas ner här

lim sprutades in i hålet. Därefter applicerades små
armerade lappar på både in och utsidan av dräkten på
det skadade stället. Vi följde samma procedur som vid
packningen av en fallskärm. Alla eventuella skador på
en rymddräkt kontrolleras om möjligt av ägaren själv.
Walter och jag kontrollerade hur reparationen gjordes,
det var Sofie som utförde arbetet. Man har ett visst
intresse av att en reparation görs korrekt om man vet
att man själv skall använda utrustningen. Det finns
helt enkelt inte plats för slarv eftersom det skulle vara
livsfarligt.
På kvällen innan vi skulle gå och lägga oss sade
Bill:"Jag föreslår att vi undersöker skogen tidigt på
morgonen i morgon. Om vår teori att växten använder
sig av explosiv fröspridning stämmer så är risken för
olyckor betydligt mindre efter en kall natt eftersom
gastrycket i trädet bör vara betydligt lägre."
"Ja" svarade sofie "det är sannolikt inte säkert
att röra sig i skogen mer än några timmar på
morgonen. Jag föreslår att vi försöker ta ett prov på
drivgasen i morgon. Det kunde vara ett sätt att
verifiera våra spekulationer."
Följande morgon då vi förberedde oss för nästa
undersökning av skogen lade jag märke till något
spännande i luftslussen. Sofie hade lagt två frön i en
lufttät påse. Under natten hade det vuxit ut flera
centimeter rötter ur fröna. Det verkade klart att den
höga temperaturen i Tellus fick Marsväxter att växa
mycket snabbt. Vi lade fröna i en frys med
temperaturen -18 grader och det verkade stoppa
tillväxten.
Fyra personer deltog i den andra expeditionen
till skogen. Jag, Sofie, Bill och Johan tog på oss
180⁠⁠