Boken ”Mars” kan laddas ner här

Den lägre solaktiviteten gjorde att vi fick tillgång till
vårt miniatyrlaboratorium. Vi hade skrapat av en del
av det svarta vaxliknande lagret på kylpanelerna och
var av naturliga skäl mycket intresserade av att veta
vad det var för material. Då vi startade upp systemet
visade det sig att ett antal minnesblock var
korrumperade. Efter ungefär en timmes korrektioner
meddelade systemet att felen var korrigerade och att
utrustningen kunde användas igen.
"Man ser att strålningsnivån har varit hög"
konstaterade Walter. "Det här är en naturlig följd av
kraftig bestrålning. Data lagrade i permanenta minnen
kan förändras slumpmässigt. Problemet är välkänt och
därför går datorerna kontinuerligt igenom
minnesbankarna och korrigerar uppkomna fel. Endast i
det fall att utrustningen är helt avstängd kan det
uppstå problem som kräver mera tid att korrigera."
Bill höll med:"Det är bra med redundans".
Vi hade lagrat avskrapet i tre lufttäta flaskor. Vi
tog prover från en av flaskorna och matade in dem i
analysatorn.
Medan vi arbetade med analysatorn och förberedde
testerna gick Sally och Sonya ut. Walter gav stränga
order om att de skulle hålla sig nära Tellus och hela
tiden vara kopplade med livlina. Vi var naturligtvis
mycket intresserade av att få prover från kometens
yta.
Efter en stund fick jag ett meddelande på min
läsare att analysatorn var färdig med sin analys.
Analysen visade att den svarta vaxliknande substansen
i huvudsak bestod av policykliska kolväten som man
ofta brukar kalla PAH. Dessa kolväten är ytterst
265⁠⁠