Boken ”Mars” kan laddas ner här

snabbare och snabbare och tyngden över bröstet gjorde
det allt besvärligare att andas. "Vi accelererar på detta
sätt i 4600 sekunder d.v.s. en och en halv timme"
sade Walter med ansträngd röst.
En och en halv timme med accelerationen 2 g
är ingenting man unnar ens sin värsta fiende.
Accelerationen kändes som en evighet och det värsta
var att man inte kunde sova sig igenom den. Varje
andetag var en ansträngning. Det gick att lyfta
armarna men det var jobbigt. Min kropp vägde i
stället för sin normala jordvikt på 80 kg ca. 160 kg
och det märktes. Saken blev inte bättre av att Mars
låga gravitation hade gjort oss otränade. På Mars yta
väger jag 24 kg vilket egentligen passar mig ganska
bra. Den onödiga vikten är faktiskt ingenting att ha.
Accelerationen tog trots allt slut till sist. Efter
en lång pina minskade Tellus acceleration snabbt för
att sedan övergå i tyngdlöshet.
"Ligg kvar en stund och låt balanssinnet vänja
sig vid tyngdlöshet" sade Walter. "Vi har nu uppnått
den önskade hastigheten på ca. 70 km/s. Vi rör oss nu
mot den punkt där Venus kommer att befinna sig om
24 dagar. Den sista veckan kommer vi att accelerera
med hjälp av VASIMR raketerna för att finjustera
passagen av Venus. Vi stryker så nära förbi planeten
det bara är möjligt utan att riskera att Tellus skadas.
Meningen är faktiskt att vi använder friktionen i det
yttersta lagret av Venus atmosfär som hjälp vid
banförändringen."
Jag tänkte igenom Venuspassagen för mig själv.
Efter att ha passerat Venus skulle vi vänta några
timmar så att Venus och Solens kombinerade
dragningskraft skulle vara lämpligt riktade. Vi skulle
då Accelerera så att vi matchar kometens hastighet. I
det skedet har kometen precis rundat solen. Vi
229⁠⁠