Boken ”Mars” kan laddas ner här

"Mars, krigets gud! Vi har
På Mars yta
kommit hit i fred!" med de
orden steg vi tillsammans ner
på planeten Mars yta.
Våra dräkter är försedda med
en intressant innovation. Vi
kan låta dräkten ta in en liten mängd marsluft som
blandas med den vanliga luften. Avsikten är helt
enkelt att utnyttja människans näsa som är ett ytterst
känsligt analysinstrument.
"Mars doftar krossad sten" konstaterade jag.
Doften påminde faktiskt om den doft man känner då
man slår två stenar mot varandra så att ytan går
sönder. "Beror doften på att det finns så lite fritt syre
kvar i atmosfären" frågade jag Sally?
"Det är möjligt" svarade hon "men svaret måste nog
vänta på noggrannare analyser."
"Titta hit" sade Sally och drog med foten över
marken. Marken var täckt av ett tunt nästan
mjölliknande lager i vilket det fanns spridda
småstenar. Då man med foten flyttade bort ytsanden
kunde man tydligt se vita strukturer, med största
sannolikhet is. "Vi behövde inte gå långt för att hitta
vatten" konstaterade Sally. "Resultatet var naturligtvis
inte oväntat efter ESAs lyckade flygningar för tjugo år
sedan." Sally tog fram en liten burk från väskan vid
bältet och slog loss några ordentliga flisor av
materialet vi antog var is. "Bäst att analysera vad det
är genast då vi kommer in sade hon."
Jag tittade på några runda småstenar som låg i
närheten. "Stenarna ser förglasade ut" konstaterade
jag. "Det är rätt naturligt" konstaterade Sally. "Vi
befinner oss i en krater, då kratern bildades förgasades
en del av berggrunden och andra delar övergick i
157⁠⁠