Boken ”Mars” kan laddas ner här

Efter ett tre veckors uppehåll på ön seglade jag
vidare med några prover av de upphittade metallerna i
lasten. Innan avfärden täckte jag in metallförrådet så
att det inte skulle vara alltför lätt att hitta.
Då jag efter en skön men relativt händelselös
segling anlände till New Zeeland sålde jag båten och
lät ett laboratorium undersöka vad jag hade med mig i
lasten. Resultatet var
Den gula metallen var nästan rent guld. Små
mängder förorenande silver ingick. Största delen av de
upphittade metallerna var guld. Eftersom det fanns
många guldtackor betydde det att det på Kraterön
fanns en guldskatt på flera ton guld.
En tung silvervit tacka visade sig vara platina.
Detta är inte speciellt oväntat eftersom platina ofta
förekommer tillsammans med guld.
En tredje, något lättare metall visade sig vara
Palladium. Detta var inte heller speciellt oväntat
eftersom Guld, Platina och Palladium ofta förekommer
tillsammans.
Slutligen hittade jag en ytterst tung kvadratisk
metallbit stor som en tändsticksask. Denna metall
visade sig ha atomnummer 146. Ämnet tillhör
transuranerna och har aldrig tidigare hittats i naturen.
Det tyngsta konstgjorda grundämnet vi känner har
ordningstalet 118 och skapas genom fusion av Cerium
och Kalcium. Ämnet 118 är ytterst instabilt och faller
sönder på en tusendedels sekund.
Resultatet av undersökningarna var att det på
Kraterön låg en ofantlig skatt i form av ädla metaller.
Dessutom fanns de oersättliga resterna av en
rymdfarkost som enligt loggboken hade gjort en lyckad
resa till Venus.
18⁠⁠