Boken ”Mars” kan laddas ner här

in mig i luftslussen."
Jag kröp försiktigt fram över Tellus kant och
upp förbi fönstren. Nu gällde det att vara snabb men
samtidigt att inte gör misstag. Då reaktorn är aktiv
producerar den mycket lite strålning eftersom
reaktionen 1 H - 11 B (väte - Bor) endast ger helium som
slutprodukter. Problemet är att vätet också reagerar
med sig själv vilket ger upphov till en viss
neutronstrålning. Neutronerna gör reaktorn kortvarigt
radioaktiv, denna aktivitet är det bäst att inte i
onödan utsätta sig för.
Då jag kom fram till kylelementen kunde man
inte längre urskilja enskilda pulser i strålningmätaren,
den skrek som en stucken gris. Jag kände på ett av de
kylelement som inte fungerade. Jag tog försiktigt tag
vid det yttre hörn som var närmast mig och bände
med fingrarna. Jag kände tydligt genom handsken hur
någonting gav efter och plötsligt öppnade panelen sig.
Längs den kärvande kanten kunde man se en röd
limkant, antagligen fågelblod. Den andra panelen
öppnade sig på samma sätt utan problem. Då jag kom
fram till den tredje öppnade den sig endast delvis. En
noggrann titt visade att själva öppningmekanismen
hade blockerats av en fastfrusen skinnbit. Här krävdes
lite mera skakande och dragande i panelen innan den
sista panelen öppnade sig.
Arbetet var utfört med hundraprocentigt
resultat. Färden till Mars var räddad! Då vi hade tagit
oss tillbaka till luftslussen såg vi en fantastisk syn.
Jorden täckte solen som vid en fullständig
solförmörkelse. Den förmörkande himlakroppen var
dock inte Månen i detta fall utan jorden. Solens
kraftigt lysande korona syntes som en fantastisk gloria
runt en kolmörk jord.
80⁠⁠