Boken ”Mars” kan laddas ner här

tak som utgör ett effektivt strålningskydd för
besättningen. Mars tunna atmosfär ger inte ett lika bra
strålskydd som atmosfären ger på jorden.
Efter ett visst parlamenterande beslöt vi att
landa vid Hellas Planitia intill en krater vid den 33
breddgraden och 298 graders längd. Valet motiverades
med att denna plats potentiellt kunde utgöra en god
utgångspunkt för en framtida terraformering av mars.
Platsen är lämplig eftersom kraterns botten befinner
sig mer än 8 km under planetens yta. Lufttrycket är
där rätt nära det som förekommer vid ca. 10 km höjd
på Jorden. Vi har under färden diskuterat
möjligheterna till framtida terraformering av området.
Genom att fylla kratern med ämnet Octafluoropropan
som har molekylvikten 188 g/mol och tätheten ca. 10
kg/m3 kunde man eventuellt höja atmosfärtrycket till
en sådan nivå att ingen egentlig rymddräkt längre
behövs. Människor kunde röra sig utanför basen med
en enkel syrgasmask. Eftersom Oktofluoropropan också
är en god växthusgas skulle temperaturvariationerna
på Mars yta också minska. Frågan är dock hur snabbt
t.ex. Oktofluoropropan bryts ner av den ultravioletta
strålningen från solen samt hur snabbt den skulle
blandas med den omgivande atmosfären. Skulle det
behövas ett tak över kratern eller skulle det räcka med
att fylla kratern från botten med Oktofluoropropan och
helt enkelt acceptera ett kontinuerligt svinn? Vi
känner inte för tillfället vindförhållandena i området
tillräckligt bra för att kunna säga vad som skulle
fungera.
Tellus använde sig av sina små elektriskt drivna
motorer för att lägga sig över kratern. "Börja
landningsmanövern" sade Walter. Genom lyftmotorns
transuraniumsköld leddes nu en liten ström som höjde
146⁠⁠