Boken ”Mars” kan laddas ner här

elektronmolnet. Resultatet blir så kallat beta-minus
sönderfall där nickelatomen transmuterar till koppar.
Reaktionen är exoterm d.v.s. den producerar energi."
"Menar du att det som händer är att man har
hittat på ett sätt att producera kortlivade neutroner"
undrade Sonya.
"På sätt och vis" konstaterade Walter. "Eftersom de
här kvasineutronerna är kortlivade kan de sönderfalla
också innan de når kärnan, men protonen kan ha
kommit så långt in att kärnkrafterna binder den till
kärnan. Resultatet blir i det fallet att nickel direkt
transmuterar till koppar. Beroende av vilken
nickelisotop den ursprungliga kärnan var så kan man
få en stabil eller instabil kopparkärna. Om
kopparkärnan har alltför många protoner jämfört med
antalet neutroner i kärnan är den instabil. Kärnan
rättar till problemet genom att antingen kasta ut en
positron ur kärnan eller genom att fånga in en
elektron ur elektronmolnet utanför kärnan. Resultatet
är i båda fallen att kopparn transmuterar tillbaka till
nickel men en tyngre nickelatom än den ursprungliga."
"Fusionen är alltså i det här fallet fusion av en
tung kärna med protoner" sade Sofie. "Är det rätt
uppfattat. Men blir man inte lärd att fusion endast
fungerar upp till järn. Efter det får man inte ut energi
utan måste mata in energi för att reaktionen skall
kunna ske?"
"Det här är en vanlig missuppfattning" svarade
Walter. "Det är sant att man inte kan fusionera
järnkärnor och få ut energi. Det är däremot väldigt
lätt att kontrollera att då man lägger ihop t.ex. en
järnkärna och en proton så kommer kombinationen att
vara lättare är järnkärnan och protonen vägda separat.
Resultatet är att energi frigörs. Det som krävs att att
200⁠⁠