Forskarnas framtidsbilder
Såväl mat som landskap - eller ingenting alls 2025 NIKLAS CSERHALMI Den här artikeln handlar om hur det svenska jordbruket kan vara levande också 2025. Att jordbruksstöden sannolikt minskas eller helt tas bort är ett hot, att bondehushåll förväntas producera annat än mat och industriråvara är en möjlighet. Grundtanken i artikeln är att bondehushåll och njutbara jordbrukslandskap förutsätter varandra, det ena kan inte överleva 2025 utan det andra. Det europeiska jordbruket är pressat från två håll efter de nya medlemsländernas inträde i unionen. Om reglerna för jordbruksstödet behålls och de nya medlemmarna inkluderas, kommer detta leda till ekonomiska svårigheter. Om reglerna för jordbruksstöd behålls och de nya medlemmarna exkluderas, skapas lika stora politiska problem. De nya medlemmarna kommer knappast att tolerera att hållas utanför jordbrukssamarbetet i evinnerliga tider, och kostnaderna för att inkludera dem på lika villkor blir hårt tärande på unionens finanser. Det kommer dessutom att vara svårt för Europa att stå emot världssamfundets krav på frihandel för jordbruksprodukter. Det är inte osannolikt att EU innan 2025 tvingats att upphöra med dagens jordbruksstöd på grund av kombinerade ekonomiska och politiska skäl. Det skulle innebära att det europeiska jordbruket blir avreglerat och konkurrensutsatt på en global, världsomspännande marknad – billiga livsmedel från alla kontinenter blir då tillgängliga för de europeiska konsumenterna, vilket skapar ytterligare prispress på producenterna. Idag bestäms priset på jordbruksprodukter i hög grad av bidrags- och tullsystem, med ett avreglerat jordbruk kommer produktionskostnaderna att vara avgörande för priset. Eftersom det är billigare att producera mat i exempelvis Argentina, Ukraina och Frankrike, än i Sverige, medför matproduktion i Sverige en merkostnad som kommer att bli märkbar i ett avreglerat jordbruk, merkostnaden får konsumenterna betala. Betalar man en merkostnad vill man också ha ett mervärde. Om svenska bönder ska ha en chans att producera mat också 2025, måste merkostnaden medföra ett sådant – väl kommunicerat – mervärde för köparen. Vilket mervärde kan då svenska producenter hävda att deras mat har, som gör att konsumenterna väljer varor från det egna landet? Det kommer att vara svårt att påstå att den svenska maten skulle vara av högre kvalitet än den utländska; kött från Argentina, Nya Zeeland och Irland håller hög kvalitet och produceras till låga 13 priser, och i Frankrike, USA och Ukraina växer högkvalitativt vete i ett optimalt klimat. Dessa mervärden går att exportera. Även den svenska bonderörelsens paradgren, djurvälfärd, är möjlig att exportera. Om djuren fått gå utomhus på Irland eller Nya Zeeland och behandlats med respekt vid transport och slakt så har de levt goda djurliv, även om det skett på avstånd från vårt land. Likaså kan miljömedvetenhet hos exempelvis kanadensiska bönder sälja vete i Sverige. Det enda som inte går att exportera (på grund av att landskapet faktiskt ligger där det ligger!) är de upplevelser som jordbruket medför; åkrarnas förmedlade känsla av bördighet och lukten av solmoget, tröskningsfärdigt korn eller betande djur i artrika och inbjudande hagar. Endast med sådana upplevelser kan svenska bönder konkurrera, men för att upplevelsen ska ha ett värde för konsumenter och medborgare måste det vara kopplat till ett genuint, levande jordbruk. Det är bondelandskap som efterfrågas och har ett värde – inte städfirmelandskap. Vad producerar en ”riktig” bonde? Det som bondehushållen står inför idag är utmanande och svårt. Men bonderörelserna i Sverige och Europa har gått igenom liknande omdaningar tidigare, de har utmanats av internationell konkurrens, bytt produktionsinriktning och gått stärkta ut ur kriserna. Ett sådant förlopp inleddes i mitten av 1800-talet och jag vill här redogöra för svårigheterna under dåtid, för att kunna resonera om möjligheterna under nutid. Termerna internationell jordbruksmarknad och global marknadsanpassning, som ett avreglerat jordbruk medför, ger intryck av modernitet, nytänkande och framtid, men jordbruket har stått inför en liknande utmaning tidigare. På 1870-talet översvämmades de europeiska jordbruksmarknaderna av billigt och högkvalitativt amerikanskt vete från mellanvästerns uppodlade prärier. Spannmåls- och jordpriserna i Sverige sjönk, medan gårdskonkurserna steg. 1 Det som möjliggjorde den storskaliga amerikanska exporten var tillgången till de nya landområdena på mellanvästerns prärier och nya tekniker. Med industriellt tillverkade jordbruksredskap som järnplogar och tekniskt avancerade skördemaskiner (självavläggare och så småningom självbindare och hästdragna skördetröskor) blev arbetet starkt tidseffektiviserat. 2