Ladda ned - Formas

Såväl mat som landskap - eller ingenting alls 2025
NIKLAS CSERHALMI
Den här artikeln handlar om hur det svenska
jordbruket kan vara levande också 2025. Att jordbruksstöden
sannolikt minskas eller helt tas bort
är ett hot, att bondehushåll förväntas producera
annat än mat och industriråvara är en möjlighet.
Grundtanken i artikeln är att bondehushåll och
njutbara jordbrukslandskap förutsätter varandra,
det ena kan inte överleva 2025 utan det andra.
Det europeiska jordbruket är pressat från två
håll efter de nya medlemsländernas inträde i unionen.
Om reglerna för jordbruksstödet behålls och
de nya medlemmarna inkluderas, kommer detta
leda till ekonomiska svårigheter. Om reglerna för
jordbruksstöd behålls och de nya medlemmarna
exkluderas, skapas lika stora politiska problem. De
nya medlemmarna kommer knappast att tolerera
att hållas utanför jordbrukssamarbetet i evinnerliga
tider, och kostnaderna för att inkludera dem på
lika villkor blir hårt tärande på unionens finanser.
Det kommer dessutom att vara svårt för Europa
att stå emot världssamfundets krav på frihandel för
jordbruksprodukter. Det är inte osannolikt att EU
innan 2025 tvingats att upphöra med dagens jordbruksstöd
på grund av kombinerade ekonomiska
och politiska skäl. Det skulle innebära att det europeiska
jordbruket blir avreglerat och konkurrensutsatt
på en global, världsomspännande marknad
– billiga livsmedel från alla kontinenter blir då
tillgängliga för de europeiska konsumenterna, vilket
skapar ytterligare prispress på producenterna.
Idag bestäms priset på jordbruksprodukter i hög
grad av bidrags- och tullsystem, med ett avreglerat
jordbruk kommer produktionskostnaderna att vara
avgörande för priset.
Eftersom det är billigare att producera mat i
exempelvis Argentina, Ukraina och Frankrike, än
i Sverige, medför matproduktion i Sverige en merkostnad
som kommer att bli märkbar i ett avreglerat
jordbruk, merkostnaden får konsumenterna
betala. Betalar man en merkostnad vill man också
ha ett mervärde. Om svenska bönder ska ha en
chans att producera mat också 2025, måste merkostnaden
medföra ett sådant – väl kommunicerat
– mervärde för köparen. Vilket mervärde kan då
svenska producenter hävda att deras mat har, som
gör att konsumenterna väljer varor från det egna
landet? Det kommer att vara svårt att påstå att den
svenska maten skulle vara av högre kvalitet än den
utländska; kött från Argentina, Nya Zeeland och
Irland håller hög kvalitet och produceras till låga
13
priser, och i Frankrike, USA och Ukraina växer
högkvalitativt vete i ett optimalt klimat. Dessa
mervärden går att exportera. Även den svenska
bonderörelsens paradgren, djurvälfärd, är möjlig
att exportera. Om djuren fått gå utomhus på Irland
eller Nya Zeeland och behandlats med respekt vid
transport och slakt så har de levt goda djurliv, även
om det skett på avstånd från vårt land. Likaså kan
miljömedvetenhet hos exempelvis kanadensiska
bönder sälja vete i Sverige.
Det enda som inte går att exportera (på grund
av att landskapet faktiskt ligger där det ligger!) är
de upplevelser som jordbruket medför; åkrarnas
förmedlade känsla av bördighet och lukten av solmoget,
tröskningsfärdigt korn eller betande djur i
artrika och inbjudande hagar. Endast med sådana
upplevelser kan svenska bönder konkurrera, men
för att upplevelsen ska ha ett värde för konsumenter
och medborgare måste det vara kopplat till ett
genuint, levande jordbruk. Det är bondelandskap
som efterfrågas och har ett värde – inte städfirmelandskap.
Vad producerar en ”riktig” bonde?
Det som bondehushållen står inför idag är utmanande
och svårt. Men bonderörelserna i Sverige
och Europa har gått igenom liknande omdaningar
tidigare, de har utmanats av internationell
konkurrens, bytt produktionsinriktning och gått
stärkta ut ur kriserna. Ett sådant förlopp inleddes
i mitten av 1800-talet och jag vill här redogöra för
svårigheterna under dåtid, för att kunna resonera
om möjligheterna under nutid.
Termerna internationell jordbruksmarknad och
global marknadsanpassning, som ett avreglerat
jordbruk medför, ger intryck av modernitet, nytänkande
och framtid, men jordbruket har stått inför
en liknande utmaning tidigare. På 1870-talet översvämmades
de europeiska jordbruksmarknaderna
av billigt och högkvalitativt amerikanskt vete från
mellanvästerns uppodlade prärier. Spannmåls- och
jordpriserna i Sverige sjönk, medan gårdskonkurserna
steg. 1
Det som möjliggjorde den storskaliga amerikanska
exporten var tillgången till de nya landområdena på
mellanvästerns prärier och nya tekniker. Med industriellt
tillverkade jordbruksredskap som järnplogar
och tekniskt avancerade skördemaskiner (självavläggare
och så småningom självbindare och hästdragna
skördetröskor) blev arbetet starkt tidseffektiviserat. 2