Ladda ned - Formas

minnas att när galna-kosjukan härjade i England så
förlorade turistindustrin mer pengar än bondenäringen.
21 Turisterna kunde inte besöka landskapen
som människans hand öppnat och utformat.
Det hävdade och njutbara landskapet där den
mänskliga historien är synlig, begriplig och närvarande
och där människor trivs och vill vistas är
således en av flera produkter som efterfrågas av
många människor och som också är grunden för
landsbygdsturismen. Det biologiskt rika landskapet
är ytterligare en produkt som både läkemedelsindustrin
och fältbiologerna är intresserade av.
Det går att resonera om att denna typ av produkter
kommer att möta en ökande efterfrågan från
människor i gemen, såsom animalier gjorde från
1870-talet. På samma sätt som animalieproduktionen
kunde knytas till ett vidgat behovsspektra
kan likaså de nya produkterna ses som en utvidgad
efterfrågan. Landskap där människor trivs och vill
vistas är en del av det mervärde som svenska bönder
måste producera för att hålla sig kvar på marknaden
2025. En fördel för de svenska bönderna är
att denna produkt inte kan importeras.
Städfirmelandskap eller
bondelandskap?
Som vi sett drar bland andra turistnäringen, mäklare
samt hus- och hotellägare nytta av böndernas produktion
av njutbara landskap. Det återstår att lösa hur
producenterna av de efterfrågade produkterna ska få
fullt betalt för investerat arbete i framtiden. Eftersom
landskap är en positiv extern effekt kan denna form
av produktion inte betalas direkt vid konsumtionen
utan måste betalas kollektivt, bland annat för att värdet
av upplevelsen devalveras vid direkt betalning. Är
vi villiga att finansiera de nya produkterna via offentliga
medel eller ska priset synas på maten? Bondehushållens
inställning till de nya produkterna kommer
också att vara av stort intresse. Är man beredd att
ställa om från att vara producenter av föda och fiber
till de nya produkterna, eller är man inne på samma
linje som de skånska bönderna var på 1850-talet, att
”riktiga gårdar” inte kan producera vissa varor? Om
bondehushållen inte ges, eller inte tar möjligheten,
att komplettera produktionen av mat och industriråvara
med att sälja tjänster som skapar landskap finns
det risk att efterfrågan möts med ett utbud av tjänster
från landskapsentreprenörer som är frikopplade från
jordbruket. Vi kommer då att se företag som påminner
om dagens städfirmor som far runt i landskapet
med skåpbilar och fräser av ett stycke mark med slåtterbalken
för att därpå ge sig av till nästa uppdrag.
Vi kommer också att se nötdjur och får som arbetar
som landskapsvårdare, men som inte mjölkas eller äts
upp, utan avlivas och grävs ner, när de gjort sitt.
En sådan utveckling är, enligt mitt synsätt,
förödande för både bondenäringen och jordbruks-
19
landskapen i Sverige eftersom det traditionella
jordbruket (det vill säga föda- och fiberjordbruket)
och de nya produkterna behöver varandra; den
ena inriktningen kan inte överleva utan den andra.
Det svenska jordbruket, och därmed även landsbygden,
är nämligen djupt beroende av staden för
sin överlevnad. Inte bara genom stadens funktion
som marknad där jordbruksföretagens produkter
avsätts, utan också genom att stadens medborgare
genom sin makt som konsumenter och väljande
medborgare kommer att avgöra om den merkostnad
som det innebär att producera mat i Sverige
också medför ett mervärde som man är beredd att
betala för. Medborgarnas relation till det egna landets
bönder kommer således att vara avgörande för
jordbruksnäringen i respektive land. De bondekårer
som förser sina landsmän med bra och säker
mat som är producerad med hänsyn tagen till djurvälfärd
och miljö har stor chans att överleva också
efter 2025. Men mat och industriråvara är bara en
sida av produktionen, den andra är njutbara och
artrika landskap. Det finns mycket som talar för
att det bara är genom att sälja tjänster som skapar
rika, vackra och avstressande landskap som svenska
bönder 2025 också har en möjlighet att sälja mat.
Men också tvärtom, de nya produkterna, bland
annat njutbara landskap, behöver en koppling
till jordbruket för att ha ett existensberättigande
på grund av kopplingen i värde mellan landskap
och ”naturlighet” eller ”autenticitet.” Den engelske
geografen W M Adams resonerar om vad ”naturlighet”
betyder för en upplevelse av den engelska
landsbygden. Han menar att landsbygdens och
jordbrukets landskap har ett värde för människor
i det att det upplevs som naturligt (Adams 1997,
s. 64). Han menar också att det positiva värdet av
landskap består i att det kopplas till det förflutna,
att värdet består i hur jordbrukets landskap och
landsbygden uppfattas som motvikter till industri,
stad, kaos med mera (Adams 1997, s. 74-75).
Med stor sannolikhet har en sådan idé också
bäring på det svenska jordbrukslandskapet och
hur det upplevs av dess besökare. De som vistas i
landskapen vill känna kopplingen till naturlighet
eller autenticitet för att upplevelsen ska ha ett värde.
Utan en koppling till verklig produktion, utan
jordbruket som skapande kraft bakom de efterfrågade
landskapen, förvandlas det njutbara, avläsbara,
tolkningsbara, pedagogiska landskapet till
en kuliss som står för sig själv – ett städfirmelandskap.
Och då dröjer det inte länge förrän trenden
vänder, betalningsviljan urholkas och landskapets
skönhetsvärden ifrågasätts, utmanas och hamnar
på sophögen.
De njutbara landskapen behöver således produceras
av bönder för att överleva, på samma sätt
som bönder behöver producera njutbara landskap