Ladda ned - Formas

I de stora koncernerna har man egna FoU där
man patenterar sina uppfinningar och ser till att få
bra betalt för det man plockat fram. En stor andel
av livsmedelsföretagen i Sverige består dock fortfarande
av små och medelstora företag. Dessa har gått
samman i olika former av kluster. Dels för att gemensamt
skapa utrymme att satsa på forskning och
utveckling, patent och banbrytande nya tekniska
lösningar och dels för att få sälja sina produkter i
klustrens detaljhandel. De har satsat på den lokala
marknaden eftersom de inte har råd att investera i
certifiering i den utsträckning som krävs för att de
ska kunna komma in hos de stora detaljhandelskedjorna,
och de skulle förmodligen ändå inte släppas
in där eftersom de inte är stora nog att leverera
till hela varukedjan. En annan strategi för de små
och mellanstora företagen har varit nischproduktion
där man bara producerar sådant som ger stora
merkostnader att köra i stora fabriker, exempelvis
kravprodukter, produkter med allergener i eller
produkter garanterat fria från allergener. De slipper
merkostnaderna för specialhantering och minskar
produktsvinnet och blir därför konkurrenskraftiga.
Tack vare att man varit starkt sammanknutna med
råvaruproduktionen har man kunnat utveckla helt
unika produkter och koncept där man genom hela
kedjan skräddarsyr varje moment inför de olika
slutprodukterna. Utan lantbruket skulle inte denna
del av livsmedelsförädlingen finnas här, och utan
den kanske inte vårt lantbruk.
De konsumentkooperativa företagen stod för
drygt 10 procent av förädlingsvärdet 1980 13 . Därefter
avvecklade KF och Ica sina företag inom livsmedelsindustrin
12 , men andelen egna varumärken
i butikerna har idag vuxit till nästan 50 procent.
Man ”köper upp produktionen” av sitt varumärkes
varor från den som kan ge den av företaget önskade
kvaliteten till lägst pris. Detta är givande både för
detaljhandeln, som tjänar pengar på det, och för
konsumenten som väljer ett varumärke som motsvarar
sin önskade kvalitet utan att ständigt fatta nya
beslut. Producenterna och råvaruodlarna däremot
blir lätt utbytta mot andra leverantörer i en annan
världsdel om de inte pressar sina produktionskostnader
maximalt. Utrymmet för nyinvesteringar,
forskning och utveckling försvann därför från dessa
leverantörer. När makten över livsmedelskedjan
förflyttades från producenterna till de stora varumärkena,
hade de möjligheten att ta över ansvaret
för forskning och utveckling. Några gjorde det,
men ingen av dem har någon egentlig FoU kvar
själva idag. Däremot är de snabba på att tillämpa
resultaten från den forskning som bedrivs på annat
håll, att applicera det på sina produkter och kräva
det av sina underleverantörer.
Universitetens historia visar att de har en märklig
förmåga att anpassa sig till nya förhållanden. 1990-
71
talet innebar större universitetsexperiment än på
åtskilliga decennier när man införde marknadstänkande
i producerade examina och doktorer,
arbetade i bolag, sålde kunskap och byggde upp
varumärken 18 . Detta tillsammans med höga overhead-kostnader
kvävde forskningen här och man
gick över till mer renodlad undervisning. Man hade
också svårt att hålla kvar kunskapen när halva personalstyrkan
pensionerades mellan 2010 och 2015.
Samtidigt gav detta enorma möjligheter för nytänkande.
Idag har både det nationella och globala samarbetet
ökat markant. Man har börjat förstå vikten
av att ha grundforskningen närvarande för att
kunna skapa förutsättningar för olika individer och
grupper att göra riktigt bra tillämpad forskning. De
olika vetenskapliga klustren har blivit mycket mera
kreativa, man spenderar mindre tid på ansökningar,
men den tid som spenderas på dem är ”vetenskaplig
kvalitetstid”, eftersom det är i diskussionerna kring
olika möjligheter som nya idéer växer.
Konkurrensen om forskarnas idéer har också
globaliserats och intensifierats. Större företag
köper upp nya idéer och den forskning som växer
fram. I olika typer av tävlingar och utlysningar av
projektanslag erbjuds forskare pengar för sina idéer,
och många forskare nappar på dessa erbjudanden.
Företagen får på detta sätt snabbt en inblick i hur
långt forskningen kommit utan att betala något för
det. De förbehåller sig också alla rättigheter till så
många idéer de vill av de inkomna, genom att dela
ut ett ospecificerat antal priser, även om de väljer
att inte arbeta vidare med idéerna. Det extra samarbetet
och pengarna ledar till bättre möjligheter
i forskarvärden, men lägger också hinder för andra
företag. Det stoppar forskning och utveckling som
i förlängningen kunnat konkurrera ut de större
företagens produkter, och det hindrar tillväxten av
ny högteknologisk livsmedelsindustri.
Det var vi, som individer, politiker och gemensamt
som samhälle, som tog ansvar för vår
framtid. För att uppnå kulinariska och näringsmässigt
riktiga måltider för var och en kom det att
ställas stora krav på produktionen. Vi hade inte
längre hälsomässigt råd att göra som vi alltid gjort
utan utvecklade och optimerade teknik och distributionssystem
för hälsosam bekväm-mat baserad
på ny kunskap. Man kan fråga sig varför det tog
oss så lång tid att snabbinstallera den airbag av nya
attityder som behövdes för att undvika att krocka
med oss själva på vägen dit? Det svåra var att balansera
mellan förändring och tradition och att ta
konsekvenserna av vårt, ibland, obetänksamma
handlande.
Referenser
1 SCB, Statistiska Centralbyrån, 2003. http://www.scb.se/
2 Søndergaard J. Casual food formar framtiden. Perspektiv 2