Nya emissionskrav för dieselmotorer - en katalysator för ... - Vinnova

sammanhang. De kunskapsområden som vi bedömer som mest relevanta är
– om vi får börja i det mest tekniknära - dels de som rör teknikutvecklingens
karaktär, inneboende spårbundenheter, och hur processerna (eventuellt)
stabiliserar sig i industriellt gångbara system/produkter – dominant design,
dels frågan om vilka kontextuella beroenden – geografiska såväl som
tekniska, kulturella och politiska – som denna process kännetecknas av. Allt
detta kan naturligtvis hänföras till det betydligt vidare begreppet
innovationsteori, men att starta i den änden ger, enligt vår mening en
alldeles för oprecis teoriansats.
Vad gäller teknikutvecklingens karaktär finns en omfattande forskning kring
teknologiska paradigm och hur dessa kognitivt orkestrerar problemsökandet
och lösandet så att det leds in på svårpåverkbara trajektorier (Dosi, 1984;
Nelson & Winter, 1982; Vincenti, 1990). En berömd studie av Constant
(1980) visar hur svårt det kan vara för professioner och ingenjörskollektiv
att byta tankespår när man står inför teknikskiften. Vår studie kan emellertid
sägas vara inomparadigmatisk i den bemärkelsen att vi håller oss inom det
vida fält som representeras av förbränningsmotorteknik och relaterade
teknologier. Problemen med energieffektivitet, ofullständig förbränning och
emissioner har varit kända i decennier och såväl givit incitament till
inkrementella förbättringar inom ramen för de dominerande motorkoncepten
– ottomotorn och dieselmotorn – som till nya förbränningskoncept, t.ex.
HCCI. Inomparadigmatisk teknikutveckling – ofta benämnd inkrementella
innovationer – är i grunden vad det vardagliga produktutvecklande
ingenjörsarbetet går ut på. Inte sällan hanterar man de nya problem som
uppstår när man löser de gamla (t.ex. när ny katalysatorteknik ökar
partikelutsläppen). Nya system läggs sålunda ofta till de gamla med ökad
komplexitet (och ökade kostnader) till följd. Problemet med tilltagande
komplexitet när man förfinar apparaterna noterades redan av Adam Smith
för mer än 200 år sedan (jfr. Laestadius, 1992). Viktigare i dag är att
tilltagande komplexitet i tekniska (del-)system bör vara en varningssignal
inte bara för teknikpolitiska organ som stödjer ny teknik utan inte minst för
de företag/institut som lanserar komplexa löningar. Som Christensen (1997)
visat skapar det utrymme för enklare system (som kan vara mindre
komplexa men mer sofistikerade) att slå sig in på marknaden.
Även på en inomparadigmatisk nivå uppträder emellertid spårbundenhet; ett
antal typer – eller familjer – av tekniklösningar framträder som mer
attraktiva eller naturliga och kan, genom kumulativa processer, också
kraftigt öka sina chanser att överleva (jfr. Arthur, 1994). Det är emellertid
långt ifrån självklart vilken tekniklösning (om någon) som till sist kommer
att utvecklas till de facto standard, dvs bli en dominant design. Normalt kan
man anta att det inte är den mest avancerade, mest högpresterande eller mest
8