Nya emissionskrav för dieselmotorer - en katalysator för ... - Vinnova

För att renodla EKA, som fortfarande växte, bestämde sig de nya ägarna
Nobel att sälja av katalysatorverksamheten. Företaget Emissionsteknik
grundades 1985 med EKA Nobel och Komponentutveckling som ägare.
Kort därefter tillkom det tyska företaget Heraeus som ägare, för att ge
tillgång till ädelmetaller utan mellanhänder. Målsättningen var som tidigare
att tillverka katalysatorer som svarade mot befintliga lagkrav, främst i USA,
och motsvarande kommande krav i Sverige och andra europeiska länder.
Företaget Emissionsteknik hade utvecklingsverksamhet först på EKA och
sedan 1991 i egna lokaler i Högsbo och fabriken i Karlskoga (också med
stöd från Industrifonden). En japansk firma 31 , som tillverkade katalysatorer
med en egen metod, utan patent från Europa eller USA, sålde fabrikslinjen
till Emissionsteknik.
Företagets utveckling komplicerades av att Komponentutveckling AB köpts
av Trustor kort innan den s.k Trustorhärvan rullades upp. Eftersom
försäljningen av personbilskatalysatorer gick trögt och projektet var tärande
beslöt ägarna kring 1986 att sälja av verksamheten. Flera företag var
inblandade, däribland Arla. Företaget delades upp i en bensinkatalysatordel
och en dieselkatalysatordel. 1991 såldes bensindelen till tysk/ryska
konsortiet Heraeus Asalmaz Katalysatoren GmBH (HAK), delägt av ryska
Azalmaz som hade fördelen att äga ädelmetallgruvor.
Företagsdelen som var inriktad på avgasefterbehandling för dieselmotorer
med nya motorbänkar var koncentrerad till Göteborg och köptes 1992 av
ädelmetallföretaget och katalysatortillverkaren Johnson Matthey. Namnet
Emissionsteknik behölls. Volvo var intresserad av en partner som JM,
särskilt givet närheten till Emissionstekniks kapacitet vad gäller
emissionsprovning. Intresse för samarbete fanns således trots att
Emissionsteknik initialt inte hade produkter klara.
Som nämnts tidigare hade man under projektets gång lämnat Nilcons
metallsubstratsteknik till förmån för keramiska substrat i Emissionstekniks
produkter. Licensen för metallsubstratet låg hos Emissionsteknik. Under de
kommande åren exploaterades dock inte tekniken och den ursprungliga
ägaren Nilcon köpte tillbaka licensen. Förhandlingar med olika parter ledde
till försäljning - Nilcon sålde licensen till Sandvik ca 1997. Även Engelhard,
en internationell katalysatortillverkare ville köpa, men man lyckades inte nå
en uppgörelse kring villkoren för rättigheterna, som dels gällde patentet för
produkten, dels den unika tillverkningstekniken. Sandvik försökte
kommersialisera några år, men blev straffade av sin största kund för att de
arbetade med konkurrerande produkter. Tekniken erbjöds även till denna
31 Tokyo Koki
54