Forskningsarbete pågår - Umeå universitet

åde som antropolog och invandrare, var benägen att ta parti för ´the underdog´
när hon gick från rollen som lärare till forskare i en miljö där hon märkte att hon
solidariserade sig med ”´turkarna´” gentemot ”´svenskarna´”. Denna tendens, som
enligt Narrowe är vanlig i den antropologiska ämnestraditionen, ”kan i sina avarter
kritiseras som etiskt icke oantastlig paternalism”. Det blir då mycket viktigt ”att
vi klart redogör för både våra professionella intressen och personliga åsikter och
identifierar våra fördomar. Något annat vore oetiskt” (Ibid. s. 57 f).
Om ”det professionella intresset” är att beskriva det förtryck som man som
avhandlingsförfattare ser i både skolan och samhället, gentemot barn i allmänhet
och flickor i synnerhet är det måhända förklarligt att man inte slösar tid på att
låta förtryckarna förklara hur det känns att förtrycka. Det är möjligt att sådana
studier är nödvändiga, kanske särskilt nu när ibland oproblematiserat tal om
”värdegrund”, ”elevinflytande” och ”deliberativa samtal” riskerar att sänka ett
rosa skimmer över en skolverklighet som också rymmer en dold läroplan med
skolplikt, sortering inför gymnasium och högskolestudier samt rena skändningar.
Utan forskare med Anna Sofia Lundgrens patos skulle förmodligen mycket av
detta inte synas utanför skolan, bakom allt det rosa.
Lärares ramar, frirum och utveckling
Jag ser dock i första hand problem med forskare som vill förändring i skolans
(genus)praktik, genom att enbart fokusera på lärares ageranden, eller brist därpå,
utan att åtminstone antyda något av vidden av den komplexitet som utmärker
läraryrket. Skälen är flera. Jag tror att få lärare medvetet kränker elever eller är
nöjda med att elever gör varandra illa i deras närvaro. De intressanta frågorna
borde då kretsa kring varför det ändå kan bli så. Vad i lärares arbetsförhållanden,
bakgrund eller förhållningssätt gentemot elever bidrar till en miljö där elever behandlar
varandra väl, snarare än tvärtom? Gunnar Bergs forskning kan betraktas
som ett försök till att sätta in skolans, och därmed enskilda lärares, verksamhet
i kontexter som synliggör det utrymme för förändring, frirummet, som faktiskt
kan finnas.
I Bergs senaste arbete, Att förstå skolan. En teori om skolan som institution och
skolor som organisationer (2003), är en grundläggande tanke att lärares arbete bör
förstås mot bakgrund av de institutionella ramar som omger skolan, i form av
exempelvis lagar, läroplaner och timplaner. Även skolan som lokal organisation
kan på olika vis försvåra eller underlätta en förändring av verksamheten i önskvärd
riktning. En viktig del är den lokala skolkultur som grupper och enskilda lärare
verkar i. En annan är den nämnda dolda läroplanen, som skolan som institution
ålägger enskilda skolor och lärare, det vill säga att bland annat via skolplikten
förvara och med hjälp av exempelvis betyg och konkurrens vid intagning till
gymnasiet och högskolan, sortera elever.
216