FULLTEXT02

var involverade i. På samma sätt tog eleverna hjälp av varandra för att förstå
och tolka ett skeende. Berättelserna om tyskarna är ett exempel. De förhåller
sig alla till den nazistiska politik som fördes i landet, men på olika sätt.
Några få gör motstånd, några är aktiva nazister, några är offer för den förda
politiken, men de flesta är vanliga tyskar som gör vad de blir tillsagda att
göra. Elevernas deltar alltså aktivt i en social lärprocess där de, med hjälp av
sitt historiemedvetande, producerar kunskap som andra kan använda i sitt
meningsskapande.
Empati som omtanke är en förmåga som eleverna hela tiden tränar på
inom ramen för ett deltagande i olika sociala medier på fritiden. På bloggen
använde de den förmågan till att uppmuntra och berömma varandra som
författare, t.ex. genom att använda symbolen. När de sedan övergick till
att kommentera de historiska personerna visade de upp en förmåga att anpassa
sin empatiska omtanke till det historiska sammanhanget.
De historiska personerna var exempelvis ofta unga och fattiga och de tog
ofta ett stort ansvar för familjen, eftersom mamma och/eller pappa många
gånger var sjuk eller död. Eleverna skapade personer som är lätta att känna
med, också för nutidens tonåringar. Samtidigt lät de ofta de historiska personerna
förhålla sig till företeelser som författarna själva ville försöka förstå.
En etisk fråga som engagerar eleverna är t.ex. alla människors lika värde. De
låter vid flera tillfällen de historiska personerna reflektera kring frågan. Men
de undviker att moralisera och de historiska personerna agerar utifrån den
samtida historiska kontexten. Eleverna beskriver det främmande utan större
problem och i stort sett undviker de anakronismer.
För att utveckla historisk empati använder eleverna också, som redan
nämnts, datorn som ordbehandlare och ett multimodalt berättande. De
översätter kommentarer och utrop och de använder symbolen när de
kommunicerar med varandra. De skapar också närhet genom att använda
fotografier från tiden i sina berättelser. Flera infogar också porträtt på sina
historiska personer.
Men det viktigaste redskapet för att utveckla förmågan till historisk empati,
är enligt min mening, det virtuella rum eller det affinity space som
uppstod på bloggen. Det är svårt att skilja den kognitiva delen av empatibegreppet
från den affektiva. Via engagemanget motiverades eleverna att ta del
av många olika människoöden och perspektiv, och därmed måste de också
reflektera över att historia både måste förstås i sitt sammanhang och att den
kan skrivas på olika sätt. Undersökningen visar att det virtuella rummet gör
att fiktionen inte bara blir ett stöd för elevernas lärande i historia. Den bidrar
till egen unik kunskap om historien som eleverna skulle ha svårt att få på
något annat sätt än genom att skriva och läsa varandras fiktiva berättelser på
bloggen.
119