FULLTEXT02

delsen att berättelsen ger möjlighet till att uttrycka aktörernas tankar, känslor
och motiv. 105
Socioemotiva kunskaper kan även förmedlas via helt fiktiva berättelser.
Den amerikanske historiedidaktikern Jeffery D. Nokes använder uttrycket
realistisk fiktion för att beskriva hur historielärare kan utveckla elevers historiska
litteraciteter genom att låta dem producera fiktiva texter om verkliga
händelser och personer. Han nämner särskilt att metoden underlättar för
eleverna att se historien ur olika perspektiv. Han föreslår också att eleverna
får läsa klasskamraternas berättelser om samma händelse som ett sätt att
utveckla historisk empati eller förmågan att förstå historiska aktörers handlande.
106 På samma sätt kan skönlitteratur också användas för att fördjupa
elevers förståelse av historia, genom att den ger möjlighet till inlevelse i aktörers
känslor och motiv.
En historisk roman omfattar i princip alltid en intrig med ett upplevande
subjekt, vilket gör att läsaren blir mer eller mindre tvungen att tänka sig in i
hur huvudpersonen upplevde sin omgivning. 107 En känslomässig upplevelse
leder i sin tur till att betydelsen av de fakta som eleven har tillgodogjort sig
förstärks. 108 Det finns också en tydlig koppling mellan emotionella händelser
och minnet, om man är engagerad minns man bättre. 109
Dessa socioemotiva kunskaper har en viktig funktion som drivkraft för lärandet.
110 Positiva känslor som glädje, nyfikenhet eller stolthet leder till att
människor utmanar och breddar sina kognitiva förmågor. Den emotiva empatin
stödjer så att säga den kognitiva. 111 Med hjälp av känslor som berör kan
eleven alltså lättare utveckla historisk empati genom att hon får möjlighet att
gå från de socioemotiva kunskaperna till det kognitiva perspektivtagande
som en empatisk förståelse kräver. 112 Eleven får möjlighet att skapa sig en
egen berättelse om kunskaper och förståelse kring de historiska händelserna.
113
Som beskrevs ovan finns det dock en viss skepsis inom historiedidaktiken,
både vad gäller att låta elever använda fiktion i historieundervisningen, och
vad gäller att låta dem använda ett jagperspektiv. Det finns en rädsla för att
fantasi och emotioner kan hindra elever från att konstruera kunskap om hur
105 Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar, 119–120.
106 Nokes, Building Students’ Historical Literacies, 130–132.
107 Monika Vinterek, ”Fakta och fiktion i historieundervisningen”, Tidskrift för lärarutbildning och
forskning 4 (2000): 18–19.
108 Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar, 166.
109 Peter Gärdenfors, Lusten att förstå: om lärande på människans villkor (Stockholm: Natur & kultur,
2010), 74.
110 Ibid., 68 ff.
111 Gärdenfors, Lusten att förstå, 73.
112 Mats Johansson, Empatisk förståelse: från inlevelse till osjälviskhet. Avhandling för doktorsexamen
(Lund: Lunds universitet, Filosofiska institutionen, 2004), 21.
113 Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar, 174-175.
23