Västerbottens museum

ETT DRÅP I AGNÄS 168G
möter Mats på Gålfwet; I det samma the mötas och fastna på
gålfwet tillhopa, hugger Mats Hindrich med een Knijf i Bröstet,
det ingen af oss wiste, för än Påhls hustro begynte roopa, hielp i
Jesu nampn, Mats har Knifwen; då sprunge wij op och skillde
them åth, the låge intet kull uthan stode; iag fölgde Hindrich hem
då han war huggen ett dödssåår i Bröstet så att thet söntes som
wädret wille ther uthgå när han andades, det andra äfwen i Bröstet
bettre op under axlen, det tredie i Kinbenät så att tendren
lyste genom; flera såår seijes han hafwa haft på ryggen, doch små
them iag intet såg.
När iag hemkom med honom till hustrun, blef hon så illa wid
att hon swimmade bort och folket måtte bära wattn på henne,
att vederqwäcka henne.
Mädan Hindrich låg och iag war hoos honom een gång, sade
han Mats skyller mig för sin Boskap, män intet kan iag något;
iag swor fuller den gången myckit, om tet skulle giörat wet Gud;
mehra sade Olof Mattsson sig intet hafwa att wittna.
Sedan inhades Påhl Påhlsson dråparens Broder som efter föregående
förmaningh att på sin Siähls saligheet wittna sanningen
och aflagd eed, emädan inga andra wittnen än slächten öfwer alt
warit tillstädes, berättade att om een Söndags afton sedan alla
grannarne hållit böön hoos Olof Matsson och folket hwar hoos
sig ätit lägger iag mig på Sängen att hwijla; När iag insombnat
kommer Mats Påhlsson in, Strax efter Hindrich Mårtensson och
wille kiöpa Brenwijn, Mats Påhlsson böd uth ett gråskin för brenwijn
them hustrun intet wille hafwa, altså lade Hindrich uth penningar
för Mats och sig, böde så mig och Oloff Matsson som i det
samma war inkommen att suupe med sig det wij giorde och togo
så wåra Koosar ther emot i lag. När wij så sittia kommer Mats
Påhlssons gåsse in att fordra fadren hem, i det samma begynte
the tala om giätande och ohägn, säger så Hindrich till gåssen Lasse
om tu låter Boskapen äta op mina ängiar och Slott i åhr skall iag
slå eller piska tig. Mats räcker handen till Hindrich och säger du
skall få slå honom och taga Skellorne af Boskapen, allenast du giör
Boskapen intet ondt. Hindrich frågade så mig om han haar giort
8
97