Västerbottens museum

KJELL LUNDHOLM
STENÅLDERSBOPLATSERNA VID
UMEÄLVEN INOM LYCKSELE
SOCKEN
De ständigt pågående kraftverksarbetena vid de norrländska
vattendragen har inte enbart varit av ondo för de berörda landsdelarna.
I samband med överdämningsarbeten har i domstolsutslag
stadgats, att omfattande vetenskapliga undersökningar av
kulturhistoriskt och även naturvetenskapligt slag skulle företas.
Ett led i dessa undersökningar har varit att registrera den överdämningshotade
bebyggelsen. Denna bebyggelse — i regel nybyggen
av relativt ung karaktär — har dock inte varit den enda bosättning
som förekommit på platsen utan dessutom finns också
talrika boplatser av stenålderskaraktär vid älvarnas och sjöarnas
stränder.
Genom Riksantikvarieämbetet i Stockholm har omfattande
undersökningar gjorts inom dämningshotade områden. Dessa arbeten
består delvis av att stränderna inventeras för att därvid
kunna registrera de lämningar av boplatser, som man genom tidigare
vunna erfarenheter vet brukar finnas på strandlägen. Dessutom
företas omfattande arkeologiska utgrävningar av de lokaler
som vid den inledande inventeringen har visat tecken på att vara
av större vetenskapligt intresse. Dessa fältarbeten har gett oss
kunskap om en helt ny stenåldersprovins, som har funnits i Nordskandinavien.
De svenska inventeringarna har registrerat mer än
1000 lokaler som har karaktär av stenåldersboplats. Liknande
arbeten har också gjorts i norra Finland, där speciellt området
kring Rovaniemi har utforskats, i Nordnorge, varvid den mest
7
81