Västerbottens museum

GÖRAN ROSANDER
Bild 13. Vattenmede från Idre sn, Dalarne. Efter Gösta Berg, Sledges
and Wheeled Vehicles, Sthlm 1935.
Den består av en 3—4 m lång stång, i framänden försedd med
en skottstol av järn. Jägaren ställer ena foten på skredstången
och sparkar sig fram med den andra, varvid han använder en
s. k. väckare, ett spjutliknande redskap, som stav. Kommen i
närheten av bytet, lägger han sig ned på stången och kryper
framåt med bössan skjutklar, dold bakom en liten, vit tygskärm,
placerad längst fram på stången.
Bytet placeras efter jakten på skredstången, varefter denna
dras med ett rep i framänden.
En skredstångens föregångare återfinns i det bräde eller den
skärm, som samojediska jägare brukar föra framför sig.
Skredstången omnämnes ej i Olaus Magnus' Historia om de
nordiska folken (1555), ehuru han där har ett särskilt kapitel om
säljakt, men finns belagd t. ex. i en fiskelängd för Ostvik i dåvarande
Skellefteå socken 1566.
Skuvmeden
Skuv- eller vattenmeden är ett redskap, som förekommit i
Nordskandinavien, Finland, Ryssland och Estland. Det användes
att släpa vattenämbar på och består av en grov mede med en
uppåtstående valk på översidan, mot vilken vattensåns kant vilar
(bild 13).
Tillverkning
SKIDSLÖJD.
Åtskilliga träslag har kommit till användning som skidvirke i
vårt land. Söderut tog man gärna till asp. Brättningen gjordes där
genom täljning, eljest basade man skidan.
20