Västerbottens museum

PER-UNO ÅGREN
Äldre svenskt
material.
De äldsta svenska beläggen på ordet "modstulen" möter i några
domboksnotiser. 1593 förhördes enligt Stockholms stads tänkebok
en gammal kvinna, Margareta från Norrsunda, som bekände
sig kunna med läsningar bota en rad sjukdomar och fel. Bl. a.
kunde hon en "läsning över dem som äre modstulne, eller de
män som icke kunde göra kvinnfolk till vilja" och en "att trollkonor
skulle icke taga nyttan, som är mjölk och smör av annan
mans boskap". Fyra år senare berättar tänkeboken om en kvinna,
Horegeska, om vilken det vittnades "huru hon kan taga makt och
mod av människor och mycket annat som gruvligt och förfärligt
är".
I sina Norrländska samlingar har Johan Nordlander återgivit
ett protokoll intaget i saköreslängden för Västerbotten 1598, där
hustru Malin från Jämteböle i en trolldomsrannsakning erkänner
sig ha lärt en läsning av Henrik Hinderssons hustru i Hummelholm,
vilken innehåller raden "min ko är modstulen och mjölkstulen"
0 )- Denna notis visar, om man vågar dra sådana slutsatser
av ett enda belägg, att också 1598 gränsen mellan dem som använde
termen modstulenhet och dem som nyttjade andra uttryck
följde gränsen mellan Ångermanland (Hummelholm ligger i Nordmaling
snj och Västerbotten (Jämteböle ligger i Vännäs snj.
I en dombok från Ångermanland 1646 bekänner en man vid
namn Jon Pedersson "att han intet annat kan än som läsa för
modstulet sålunda att lydandes, bondens ko är modstulen och
bestulen och ifrån allt det goda som gror på jorden. Men hon skall
få bot av denna sot." Landtman återger i Finlands svenska folkdiktning
(bd 7: 1) domboksnotiser från Åland av samma typ. På
1660-talet uppgavs trollkonorna ge sina kor en deg, salt och malt
med formeln: min ko är modstulen, min ko är blodstulen, min ko
är köttstulen, men jag skall giva dig malt och salt och du skall få
din makt och kraft åter. En annan bot var att skära korna i rumpan
och giva var ko sitt eget blod in med salt sägandes dem således
få sin makt igen när de äro modstulna.
56