Västerbottens museum

PER-UNO ÅGREN
uppteckningarna, här en synnerligen utpräglad föreställning om
en aktiv modstöld med kraftöverföring till egna dragdjur som
syfte.
Modstulna får omtalas blott i fem uppteckningar, varav tre
från Dalarna, en från Hälsingland och en från Östergötland.
Då man klippte en tacka, höll man en ulltapp framför dess nos
och sade: Nosa, nosa! Inte maktstjäl jag dig, spring efter kullorna,
men inte efter trollen! Kom hem luden och lammstinn! (Mora, Dal.
1935. ULMA 8694).
När man klippte hästens man och svans, kons svanstofs, getens
ragg eller fårens ull, gav man dem en liten tott att bita i eller lukta
på sägande: »Ig tar ing makt åv dig!» Djuret kunde annars bliva
»maktstuolid». Det kunde de även bli om någon drog ut ur deras
mun, vad de redan börjat tugga. (Älvdalen, Dal. EU 2956).
Makten sitter i den för människan nyttiga produkten — ullen.
För fullständighetens skull skall även nämnas att grisar kunde
bli modstulna. Hos dem yttrade sig sjukdomen i bristande aptit.
Slutligen berättar flera uppteckningar från Hälsingland, Medelpad
och Ångermanland om modstulna gevär.
Man kan modstjäla bössor för varandra, bara man hör smällen
och vet vem som rår om bössan. (Graninge, Äng. ULMA 14703).
Modstjäla bössan skedde genom att man med ena foten tecknade
kors på marken, då man hörde skottet. (Äng. ULMA 88:5).
Ifrån Bjuråker i Hälsingland berättas att en klok gubbe även
kunde maktstjäla en bil, d. v. s. bringa den att stanna (ULMA
7265)!
Av de anförda uppteckningarna framgår att orden "maktstjäla"
och "modstjäla" i södra Sverige ofta ersätts av uttrycket "ta
kraften av". Kraftföreställningen är där inte som i norra Sverige
huvudsakligen knuten till levande varelser, kraftstjälningen av
hästar och oxar framträder mera som en parallellföreställning till
en med det mera dominerande åkerbruket sammanhörande föreställningskrets,
vari kraften hos åkerns gröda, hos jorden och gödseln
har samma realitet, är lika möjlig att stjäla och överföra som
hästens dragkraft eller kons mjölkförmåga.
44