Västerbottens museum

MAKTSTULEN HÄST OCH MODSTULEN KO
Woro ett par (naboar) grannar ovänner kunde det hända att den
ena eller kanske båda, under midsommarnatten gingo osynliga för
varandra bort till sin oväns växande säd och famna så mycket som
möjligt, dock utan att upprycka något, detta kallades att ta kraften
av sin oväns säd. Såg den grannen som ägde säden, att den var dålig,
kort eller börjat gulna någon tid efter denna natt, så trodde
han att grannen tagit »fingen» av hans växande gröda, varefter han
året efter tog »fingen» tillbaka. (Högseröd, Sk. 1932. LUF 3563).
Tyska Hansson ledde bagge på grannarnas dynghögar före solens
uppgång. Om någon före solens uppgång ställde sig på dynga förlorade
den sin kraft. Den fick i stället bra gröda. Så trodde en del
gamla. (Våxtorp, Hall. 1939. LUF 6082).
Före höanna (höandtiden) ryckte man en tapp gräs ur andras
vallar för att ta kraften därifrån. Men den som ville akta säj ryckte
en tapp av sitt eget å kasta in det i ladan. (Karlskoga, Vrml. 1924.
LUF 1736).
Denna i förhållande till det tillgängliga materialets omfattning
mycket kortfattade översikt av de folkliga föreställningarna om
modstulenhetens yttringar ger vid handen att det mod, den makt
eller den kraft som berövades det drabbade objektet hade en
mycket reell innebörd. De var sammanfattande beteckningar på
den konkreta nyttan hos de levande varelser människan var beroende
av — modet och makten var dragkraften hos hästen,
mjölkningsförmågan hos kon och ullen hos fåret. Liksom i många
andra folktrosammanhang tänktes denna livskraft ofta lokaliserad
till håret och blodet, vilket ytterligare kommer att belysas i följande
avsnitt.
Sjukdomsorsaken
Föreställningen om modstulenhetens orsaker varierar starkt,
som vi redan sett. Många av uppteckningarna innehåller inga
uppgifter om upphovet till sjukdomen, de innehåller i dessa fall
mestadels uppgifter endast om bot och skydd. I ett hundratal fall
uttalar sig emellertid sagesmännen mer och mindre utförligt även
därom och i detta material kan följande huvudgrupper urskiljas.
45