Västerbottens museum

MAKTSTULEN HÄST OCH MODSTULEN KO
pa i fickan. Han ville också gärna ta tagel från svansen. Han knöt
det till knutar, så använde han detta för att göra hästen illa. Jag
fick min häst raostulen av denne person. (Torp, Dalsl. 1932. VFA
2933:38).
Man måste därför vidta särskilda försiktighetsåtgärder vid
klippningen [se ovan s. 44} och med det man klippt bort, eller
skrapat loss från hovar, naglar och klövar.
Det var inte bra att sopa ut bitar ur hovarna eller det man fick i
skrapan när man skrapa hästen. En gömde ihop det i en låda och
brände det. (Gåsborn, Vrml. 1938. VFA 4193:40).
En annan ofta beskriven metod är att man kunde rycka tuggan
ur munnen på ett ätande djur och därmed beröva det matlusten
och livskraften (Uppl., Dal. —- se ovan s. 44}. Tuggan representerar
kraften i födan, likartad är den föreställning som möter i
vissa trakters folktro om att den sista matbiten, "maktbiten", ej
fick skänkas bort, då man därmed förtog maten all kraft.
Liksom blod, hår eller naglar kunde ge en makten över en person
eller ett djur, möter man i folktrouppteckningar ibland den
ålderdomliga föreställningen att bilden och även spåren av en
människa eller ett djur hade del av vederbörande individs livskraft
och att man genom att skada bilden också kunde skada individen.
Två uppteckningar om tillvägagångssättet vid modstjälning
anknyter till denna föreställningskrets. Sålunda säger sig en
sagesman "få hästen att stupa maktlös om han sticker kniven i
hans fotspår" (Graninge, Ång. ULMA 4984} och en annan att
"makten togs med brödbit, hötuss, piskrapp och även i fotspår"
[Sjötofta ,Vgl. VFA 3259}.
Skydd
Redan har de förebyggande åtgärderna för trolleri med hår
nämnts: det djur man klippte fick lukta på en hårtapp likaså
skulle man göra sig av med naglar och avskrap från hovar för att
förhindra att de kom i någon illvilligs händer. De tabun som
5
49