Västerbottens museum

UR SKIDANS OCH SNÖSKONS HISTORIA
Rild 7. S. k. tagelannare från Härjedalen. SS 207.
I allmogekulturen har skidan givetvis spelat en stor roll, särskilt
norrut i landet. Det tycks emellertid som om skidåkningen
inte varit allmän hos allmogen utan förblivit en okänd konst för
många, som inte var beroende av jakt. Särskilt kvinnorna skall
inte ha nyttjat skidan.
Innan de fabriksgjorda skidorna kom i bruk, fanns en rad skilda
bygdetyper, ehuru flera olika modeller kunde förekomma i
samma trakt. Följande speciella typer kan nämnas.
I undanskymda skogstrakter i Göta- och Svealand levde den
södra skidtypen. Vid en inventering, som företogs omkring 1930,
påträffades den på Linderödsåsen i Skåne, väster om Vätterns
södra del, i trakten av Skänninge-Motala, i Närke, på flera håll
i Dalsland, på Värmlandsnäs samt i delar av nordvästra Värmland.
Säkert fanns den också på en del andra håll. Typen har
uppenbarligen levat kvar därför att man endast behövt använda
skidorna vid snörika vintrar och inte haft något intresse av att
skaffa sig bättre modeller. I hela Sydsverige tycks inga andra typer
av skidor ha förekommit.
I delar av Svealand fanns långa breda, om den södra typen
påminnande skidor, ehuru fotställets sidolister saknades.
I landskapen runt Mälaren förekom praktiskt taget inga skidor.
Mellansveriges finnbygder uppvisar en "skogsfinsk" typ, kännetecknad
av profilerad fram- och bakände, där särskilt framänden
med sin karnisform är karakteristisk.
Den förhistoriska centralnordiska typen har, som ovan nämnts,
levt kvar in i detta sekel.
11