Västerbottens museum

PER-UNO ÅGREN
Med särskild beteckning har även markerats beläggen för ordet
maktstulen, vilket i vissa uppteckningar ersätter eller används
alternativt med modstulen. Någon betydelseskillnad mellan dem
ger uppteckningarna, med ett undantag [en uppteckning från
Sollerön i Dalarne, ULMA 2590: 6: "modstulen används företrädesvis
om människor, maktstulen om djur") ej vid handen. Kartbilden
visar hur beläggen för modstiden finns spridda från Småland
i söder till Ångermanland i norr med en stark beläggsförtätning
i landets sydvästra delar. Ordet maktstiden har sin utbredning,
tämligen väl begränsad till Hälsingland och västra Sverige.
På båda hållen förekommer belägg även för ordet modstulen. I
västra Sverige slutligen, används även uttrycket makttagen.
När det gäller att avgränsa det föreställningsinnehåll som förknippas
med termerna visar det sig, att detta starkt skiftar inom
ett så stort spridningsområde. Med stöd av utdrag ur uppteckningar
från de nämnda institutionerna skall jag försöka urskilja
några huvuddrag i det stora materialet (c:a 400 uppteckningar
och notiser i tryckta samlingar har genomgåtts). Först behandlas
då själva sjukdomsbilden och de objekt, som man tänkte sig
kunde drabbas av modstulenhet. Det gäller då framför allt att
komma underfund om innebörden av ordens första led: vad avsågs
med "makt" och "mod" Därefter kommer turen till de
föreställningar som knöts till sjukdomsorsaken, eller annorlunda
uttryckt: vilken var innebörden i ordens senare led, "-stulen"
Slutligen skall också uppteckningarnas uppgifter om modstulenhetens
bot och de förebyggande åtgärder, som kunde vidtagas,
d. v. s. terapi och profylax, sammanfattas.
Sjukdomsbilden
Modstulenhetens yttringar varierade givetvis efter vem man
tänkte sig som offer för sjukdomen — om det var en människa,
en häst, en ko eller rent av ett gevär eller en bil.
Modstulenhet hos människor omtalas i tolv uppteckningar
varav fyra från Hälsingland, en från Dalarna och de övriga från
38