Västerbottens museum

PER-UNO ÅGREN
I tio uppteckningar anses modstulenheten ha utommänskliga orsaker,
den har åstadkommits av att "de har gått över villgräs"
(Smål.), av trollen (Uppl., Härj., Vgl.), av rå (Vml.), av vinden
(Vgl, Ång.), av gastar (Vgl.), av de underjordiska (Jtl.).
De övriga uppteckningarna anger olika typer av mänskliga
åtgärder som modstulenhetens orsak.
Två huvudtyper kan särskiljas. Man tänker sig å ena sidan att
vilken människa som helst kan ägna sig åt maktstjälning eller
modstöld om hon blott känner till knepen eller har tillräckligt ond
vilja. Här blandar sig föreställningen om den magiska handlingens
eller formelns självverkande kraft med tron på den onda önskans
eller missunnsamhetens och avundens makt att förta livsglädje
och levnadskrafter. Å andra sidan tillskrivs denna kraft blott
magins specialister, trollkarlarna och häxorna med övernaturlig
förmåga. Som vanligt är det svårt att dra klara gränser mellan
dem, såtillvida som samma tillvägagångssätt namnes än i samband
med vanliga människors småkuckleri än i samband med så att
säga yrkesmän.
Beröm i synnerhet från människor kända för att ha elak tunga
eller vara trolldomskunniga har alltid ansetts illavarslande. "Ho
berömde koa så ho vart förstörd", heter det om en kvinna som
kallades Troll-Stina i en uppteckning från Västmanland (ULMA
5212).
Blom hadde fell nå otala mä Ersk Jons han ett varv, fö han maktstal
e ko för döm. Anna-mora sått å mjölka ho, å Blom köm dit täll
na å börja klappa koa å fråga öm ho mjölka bra å töcke där. —
»Jaa, koa ä bra ho», svara Anna, men si dä skulle ho ha josjt int:
koa ho hlut åv å mjölka ho, så döm lära gå te Lunnkvists Göle å få
henne te ta bebaks-e. (Arbrå, Häls. 1934. ULMA 7873).
Berömmande tal krävde därför kvicktänkta svar:
Det var en kamrat till mig som kom ut för en käring en gång.
Hon gick och vallade korna. »I har e pän ko», sade min kamrat.
»Köss du mi ko i röva», svarade käringen högt och rent. Det var
vanligt att man sade så, om någon kom och berömde ett djur, men
46