Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...

Berättelsens komposition
Pelagiaberättelsen är ovanligt konstfullt komponerad: omvändning och
efterbildning kunde kallas dess huvudfigur. Den fantastiska processionen i
berättelsens början, när synderskan, hetären och skådespelerskan rider
förbi i all sin prakt, motsvaras i berättelsens slut av begravningsprocessionen
som består av munkar, präster, biskopar och folk med facklor och
vaxljus. Pelagias utseende i början är strålande vackert, hennes hår, hennes
kläder och juveler och följeslagare inramar denna uppenbarelse, medan
hennes utseende som eremit är förfärligt: uttorkad, svart, grov. Men i båda
gestalterna har hon drag av man: ”with a scarf thrown round her shoulders
in a shameless fashion, as though she were a man; indeed in her haughty
impudence her garb was not very different from a man’s”. 9 När Pelagia så
småningom blir Pelagius fullbordas hennes omvändning, förvandlingen
från att vara en kvinna till att bli en man, dock för att till sist verkligen bli
en kvinna, en Kristi brud som kan inträda i den himmelska brudkammaren.
När Nonnos predikar för sina kolleger efter det att Pelagia har dragit förbi,
gör han om henne till en liknelse – en annan av denna berättelses listiga
efterbildningar och omvändningar: Pelagias strålande uppenbarelse förvandlas
till en bild, en liknelse om den eviga kärleken och den himmelska
brudkammaren, om en doft som aldrig försvinner, och en förmaning om att
putsa och vårda själen lika omsorgsfullt som Pelagia vårdar sitt yttre för att
vinna sina älskare. För de kristna gäller det att vinna sin älskare, den himmelske
brudgummen Kristus.”And maybe we should even go and become
the pupils of this lascivious woman” säger Nonnos till sina häpna ämbetsbröder.
10 Denna omvändning av den förföriska Pelagia motsvaras teologiskt
av det radikalt evangeliska i berättelsen: “This is what I gather the
Christians say, that he, upon whom the cherubim and seraphim dare not
look in heaven, has sat down and eaten and drunk with taxcollectors and
sinners, out of his love” skriver Pelagia i sitt brev till Nonnos. 11 Den högste
har blivit den lägste. En annan omvändning är att Pelagia, som förut varit
orsak till många människors fall och fördömelse, till sist, som Pelagius eremiten
gjort många under. Med risk för att låta vitsig påpekar jag att själva
berättelsen handlar om en omvändelse!
Att berättelsen också på flera sätt också efterbildar bibeln gör berättaren
klart – här gäller dock inte omvändningens figur, utan efterbildningens:
Pelagia liknas direkt vid Maria Magdalena, och Pelagia nämner själv i sitt
brev till Nonnos den samariska kvinnan vid brunnen, den kananeiska
kvinnan som ber om smulorna från den rikes bord, och kvinnan som rörde
9 ”Pelagia of Antioch”, 43.
10 ”Pelagia of Antioch”, 44.
11 ”Pelagia of Antioch”, 48.
- 24-