Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...

sammanhang i texten. Det är former av humor och parodi som drar till sig
läsare, det höjer den stilistiska pulsen och dramatiken. ”None of these
sayings deviate in contents perceptibly from what is already found in the
New Testament” (148).
Vilka är de viktigaste teologiska teman i berättelsen? Här argumenterar
Aasgaard mot dem som vill finna gnostiska drag i TBE. Kristologin står i
centrum och kan förklara flera drag i berättelsen (förmåga att tolka Skriften,
förmåga att göra under, Jesu ”omoraliska” handlande m. m.). Sedan betonas
etiken, skapelseteologin och människosynen. ”The theology of IGT is fundamentally
based on NT heritage and moves well within the range of early
Christian mainstream thinking and faith. It may indeed be a worthy
representative of such a theology”(165).
Vilket syfte har dessa korta berättelser och vad kan vi säga om deras
åhörare/läsare? De ska i första hand underhålla och undervisa troende som
tillhör ”the mainstream” i den senantika kristenheten. Här liknar de apokryfa
apostlagärningar och Jakobs barndomsevangelium men riktar sig till
en mindre utbildad åhörarskara än dessa. Den breda receptionshistorien
under senantiken och tidig medeltid, de många översättningarna till över tio
språk och de många varierande handskrifterna visar att TBE fick många
åhörare/läsare både i öst och väst.
Är TBE en skrift särskilt skriven för barn? Här finns nästan ingen forskning
alls att falla tillbaka på. Aasgaard drar fram en rad antika textställen
och presenterar en del rimlighetsresonemang som får honom att svara ja på
frågan. Här finns mer att göra.
Reidar Aasgaard har gett oss en mycket välskriven och lättläst presentation
av Thomas barndomsevangelium. Den uppvisar styckevis en nyupptäcktens
glädje som smittar av sig, en glädje som dock kanske ibland
reducerar den kritiska lustan (optimistiska tidsbestämningar, allmänna utsagor
om senantiken). Han är väl inläst på den senaste forskningen, tar vid
där den slutar och för den vidare på flera punkter (frågan muntligt/skriftligt,
narrativa drag, miljökaraktäriseringen och inte minst TBE som barnlitteratur).
Hans textkritiska behandling kan få ett gott stöd av den senaste utvecklingen
inom nytestamentlig textforskning (som han inte medvetet använder)
och den narrativa analysen skulle må väl av att grundas mera på nutida narrativa
metod. Ibland är det svårt att se huvudargumenten för ett ställningstagande,
t. ex. i hans genrebestämning. Aasgaards betoning av evangeliets
muntliga karaktär är spännande och fruktbar men jag får inga svar på hur
sådan litteratur kom till eller vad som hände när den fick skriftlig form. Kom
berättelserna till vid olika tillfällen och på olika platser? Kan vissa delvis
vaga likheter med några berättelser i TBE på 100-talet tas som vittnesbörd
om att dokumentet TBE fanns då? Beläggen på 200-talet är väldigt få.
Födelseberättelserna i våra evangelier har uppenbarligen kommit till i en ju-
- 63 -