Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
finns bevarade, och bär olika <strong>för</strong>ringande beteckningar som namnkristna<br />
eller kryptopaganer, så manar Kahlos till att ta dem på större allvar. Ett<br />
exempel hon ger på en vetenskaplig diskussion som hamnar i ett annat ljus<br />
är frågan om hur stor del av senaten som var kristen eller pagan när<br />
Segeraltarets existens debatterades. I Kahlos tolkning blir det en annan fråga<br />
om man tänker sig att den stora majoriteten var både/och, eller med andra<br />
ord, incerti, istället <strong>för</strong> antingen det ena eller det andra.<br />
Kahlos övertygar i dessa resonemang. Generellt sett är hennes diskursiva<br />
handlag gott, genom att hon vänder och vrider på frågor som har diskuterats<br />
länge, och hittar nya vinklar. I bokens sista kapitel <strong>för</strong>söker hon, liksom<br />
många <strong>för</strong>e henne, att komma undan från att beskriva senantiken<br />
utifrån mono- och polyteister, när samma <strong>för</strong>utsättning delades, tron på en<br />
Högsta Gud och lägre gudar. Det kristna exklusivitetsanspråket låg snarare i<br />
att bara den Högste kunde tillbes än i att de andra gudarna inte skulle finnas<br />
(om än som demoner). När kristna <strong>för</strong>fattare betonar en skillnad mellan Skapare<br />
och skapat är det just <strong>för</strong> att skillnaden inte är tydlig i annan kristen litteratur<br />
från 3–400-talet. Kahlos skriver lättfattligt, med många exempel, men<br />
ibland något kortfattat. I samma resonemang hade en längre diskussion om<br />
creatio ex nihilo och den judiska bakgrunden varit på sin plats, just <strong>för</strong> att det<br />
spelat så stor roll i den nutida bilden av dåtida kristendom. I ett större perspektiv<br />
blir även det ena huvudtemat i boken lite outvecklat. Att möjligheterna<br />
till dialog diskuteras är <strong>för</strong>visso intressant, men skulle kräva mer utrymme<br />
<strong>för</strong> att få större tyngd, just eftersom det är ett ämne som så starkt är<br />
färgat av en nutida diskurs. I samma kapitel diskuteras även mission, och<br />
Kahlos frågar sig hur den senantika religionen skulle se ut från den teologiska<br />
uppdelningen mellan inklusivism, exklusivism och pluralism. Återigen<br />
är anspråket intressant, men det är tveksamt om den nutida diskursen<br />
hjälper <strong>för</strong>ståelsen av det antika materialet.<br />
Till det väl kortfattade hör både bokens inledning och avslutning. Boken<br />
har inte ens ett avslutande kapitel, där ex nyss nämnda frågor hade kunnat<br />
beröras mer och diskussionen fångas upp i mer allmänna ordalag, som<br />
ämnet inbjuder till. Men även inledningen är väl kort, och <strong>för</strong>utom<br />
hypotesen, som inte följs upp, <strong>för</strong>klaras inte vad det är som motiverat de<br />
olika kapitlen i boken. Läsaren får ingen hjälp att skapa sig en övergripande<br />
bild av vad som kommer – och var<strong>för</strong>. Det råder otydlighet, eller i alla fall en<br />
viss spänning, på en punkt till: Vilket material har använts? Å ena sidan sägs<br />
det att det är den latinska kristna litteraturen som ska läsas. Å andra sidan<br />
<strong>för</strong>s de östliga teologerna in så ofta att det nästan kunde legitimera titelns<br />
hyperbolê, Christian and Pagan Cultures 360–430, som att den enda begränsning<br />
som gjorts i boken är kronologisk.<br />
Hade undersökningen vunnit i tydlighet om den istället <strong>för</strong> det stora anspråket<br />
valt att utgå från Augustinus, vars levnadsår nästan täcks av krono-<br />
- 77 -
Change language