Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
semiosis, den oregerliga process av utveckling och <strong>för</strong>ändring av betydelser<br />
och innebörder inom sociala och kulturella sammanhang. För att skapa ordning<br />
i ett hermeneutiskt universum fyllt av potentiellt oändligt antal möjligheter<br />
auktoriseras vissa texter som mer värdefulla än andra, varigenom den<br />
hermeneutiska aktivitet som utgör en grundläggande motor <strong>för</strong> kulturers<br />
utveckling begränsas. Denna auktorisering av specifika texter kan ske på<br />
många olika sätt och utifrån olika principer, och Petersen ägnar en stor del<br />
av sin essä åt att diskutera olika sätt som texter <strong>för</strong>länas speciell auktoritet.<br />
I bokens andra essä under söker Jesper Hyldahl relationen mellan<br />
kanoniska och icke-kanoniska texter och tar sin utgångspunkt i en beskrivning<br />
av utvecklingen från muntlig till skriftlig tradition såsom en<br />
avgörande bakgrund till den nytestamentliga kanonprocessen. Genom jäm<strong>för</strong>else<br />
med antik hermeneutik utifrån kanoniseringen av det homeriska<br />
materialet beskriver Hyldahl kanonprocessen som en utveckling genom<br />
vilken vissa texter efter hand blev normativa i sig själva, inte minst med<br />
hjälp av den stoiska hermeneutikens <strong>för</strong>eställning om en lingvistiska samverkan<br />
mellan text och läsare, uttryck och innebörd. Mot denna bakgrund<br />
utvecklar Hyldahl sin teori om kanonprocessen som resultatet av en ”ömsesidig<br />
auktorisering”, där den hermeneutiska processen lyckas hålla samman<br />
text och verklighet på ett sådant sätt att Skriften blir, med James E.<br />
Brennemans ord, anpassad till livet, vilket enligt Hyldahl skulle utgöra<br />
själva nyckeln till den nytestamentliga kanonprocessen.<br />
I sin essä om normativitet och ideologi i såväl pagan som kristen antik<br />
litterär diskurs utvecklar Karla Pollman, i långt högre empirisk grad än<br />
Petersen och Hyldahl, sina tankar om kanonisering och textuell normativitet.<br />
Utifrån en noggrann idéhistorisk genomgång av antika <strong>för</strong>eställningar<br />
om normativitet presenterar hon en definition av kanonisering som tar fasta<br />
på kanoniseringens sociala aspekt och som även leder vidare till en definition<br />
av skillnaden mellan religion och ideologi. I andra hälften av essän tar<br />
Pollmann upp Ambrosiasters exegetik som exempel på kristen ”ideologi”<br />
där den potentiella öppenhet som hon menar kännetecknar ”religion” är helt<br />
utspelad.<br />
I den fjärde essän i bokens <strong>för</strong>sta del diskuterar Jakob Engberg<br />
hävdandet av Skriftböckernas ålderdom som argument <strong>för</strong> kanonisk normativitet<br />
utifrån principen ”ju äldre desto bättre”. Utifrån en textbaserad analys<br />
av provenansprincipen, bland annat i debatterna mellan Justinus Martyren<br />
och Trypho, Gaius och Cerinthus, Dionysios av Alexandria och Nepos, samt<br />
hos Irenaeus respektive Tertullianus visar Engberg på hur de enskilda<br />
Bibeltexternas provenans var avgörande <strong>för</strong> den kristna kanondebatten i<br />
efterapostolisk tid. Förtjänstfullt visar Engberg även på till synes paradoxala<br />
exempel på hur hävdandet av sena tillkomstdatum hos vissa Bibeltexter<br />
kunde fungera som argument mot meningsmotståndare. Så kunde till<br />
- 68 -
Change language