Meddelanden 24 (2009) (PDF 780 kB - Nytt fönster) - Centrum för ...

exempel Irenaeus hävda Johannesevangeliets sena datum för att
framgångsrikt kunna hävda att Johannes angrep heretiska uppfattningar i
omlopp kring år 100, medan Tertullianus hävdade Lukastexternas sena
datum för att angripa grunden för Markions kanon.
Den första huvuddelen avslutas med Gitte Lønstrups essä om hur myten
om de sju kullarna i Konstantinopel utvecklade sig under bysantinsk tid i
det kollektiva minnet hos Konstantinopels befolkning. I sin beskrivning av
hur Roms sju kullar på detta sätt används för att kanonisera Konstantinopel
som ”det nya Rom, ger Lønstrup därmed ett konkret exempel på hur
normativ status kan förbindas, inte bara med texter utan även till platser.
De empiriskt inriktade essäerna i bokens andra huvuddel omfattar Else
Kragelund Holts diskussion om normativitet och profetiska texter i Gamla
testamentet med fokus på Jeremia, René Falkenbergs belysning av Jesu
Kristi vishet i ljuset av frågan om normativitet och textuell återanvändning,
Jörg Ulrich studie av debatten mellan Justinus Martyren och Trypho om
Mose och profeterna, och Anders-Christian Jacobsens framställning om de
normativa strukturerna i Origenes bibeltolkning. Vidare innehåller andra
delen en essä av Bart Vanden Auweele om Höga visan som normativ text,
Nils Arne Pedersens diskussion om Athanasios av Alexandrias 39:e påskbrev
och dess roll för utvecklingen av den nytestamentliga kanon, Jennifer
Harts undersökning om islams inflytande på utvecklingen av den normativa
litteraturen inom mandeismen, samt Carmen Cvetkovics belysning av receptionen
av Augustinus uttolkning av 1 Kor 6:17 hos Bernard av Clairvaux och
William av S:t Thierry.
Med så många olika aspekter och infallsvinklar är det inte svårt att
kritisera publikationen för att vara spretig och splittrad. De tretton bidragen
hålls i praktiken knappast samman av någon gemensam idé, frågeställning
eller perspektiv, annat än det grundläggande temat ”normativitet/ kanonicitet”.
Bokens styrka ligger definitivt i den andra huvuddelens spännande
fallstudier, samtidigt som uppdelningen i en teoretisk och en empirisk del
inte förefaller helt lyckad. Beklagligt nog är det bland de teoretiskt inriktade
bidragen finner vi publikationens svagaste moment, i huvudsak på grund av
fokuseringen på svepande och malplacerade definitioner som förefaller
grunda sig i en krampaktig omsorg om historiens relevans i nuet. Likväl är
det imponerande att Aarhus Universitets Teologiska Fakultet åter givits
möjlighet att på detta sätt visa på den spännvidd och svårslagna kompetens
som finns bland dess forskare inom området ”Early Christian Studies”.
- 69 -
Jan-Eric Steppa
Lund