Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

3.1. PALME MÖTER SOCIALISMEN - OCH ERLANDER 11
även Asien. 1952 valdes han till ordförande i SFS. N˚agon fullständigt okänd figur var han
s˚aledes knappast, men som socialdemokrat var han inte känd i n˚agon större krets.
Första g˚angen Palme och Erlander träffas är i september 1951 under en t˚agresa. Palmes
ressällskap är socialdemokraten Paul Björck och de stöter ihop med Erlander p˚a t˚aget. Det
hela slutar med en pyttipanna p˚a restaurang Rosenbad. Detta möte minns inte Erlander.
Han daterade det i stället till v˚aren 1953 när Olof Palme uppvaktade honom i egenskap
av SFS:s ordförande. Men varför anställdes Palme som hans sekreterare till hösten?
Den ena historien om hur det gick till bygger p˚a Erlander själv. I sitt sökande efter en
sekreterare fr˚agade han bland annat Ragnar Edenman - statssekreterare i ecklesiastikdepartementet
- om han kände till n˚agra lämpliga kandidater. Denna föreslog d˚a Olof Palme
och Bo Särlvik. ”Edenman beskrev dem för mig som mycket intressanta personligheter och
sedan anställde jag dem b˚ada.” 9
Den andra historien berättas av en person som ocks˚a kom att spela roll för Olof
Palmes ideologiska utveckling, nämligen Assar Lindbäck (numer som bekant professor
i nationalekonomi). 10 Denne har berättat att han v˚aren 1953 för först g˚angen mötte Olof
Palme inför Studentriksdagen. N˚agra m˚anader senare stötte han ihop med Tage Erlander
p˚a en folkhögskola och Erlander ska enligt Lindbäck ha fr˚agat den unge SSU-aren om
han ville börja arbete som hans sekreterare. Linbäck avböjde eftersom han skulle göra
militärtjänstgöring, men ska d˚a, enligt egna ord, ha rekommenderat Olof Palme. Varp˚a Erlander
fällde den klassiska kommentaren:
- ˚Ah fan, är han socialdemokrat?.
Det kunde Linbäck intyga. I varje fall enligt Lindbäck själv, som menar att det är
själklart att man minns om man f˚att en s˚adan förfr˚agan fr˚an statsministern. 11
Helt korrekt är nu inte Lindbäcks minne, även om huvuddragen är riktigt. Assar
Linbäck skrev nämligen ett brev till Erlander n˚agon vecka efter händelsen, och brevet finns
bevarat i Erlanders arkiv. I brevet framg˚ar att Assar Linbeck aldrig fick n˚agot erbjudande
att bli Erlanders sekreterare:
”Vid Socialdemokratiska studentförbundets pingstkonferens fr˚agade du
om jag har möjligheten att göra en undersökning om folkpartiets teori och
politik under de senaste ˚aren. Som du kanske minns, sade jag att jag var intresserad
av uppdraget, men att jag troligen inte kan f˚a n˚agon tid till det p˚a
grund av min militärtjänstgöring vid I 8 i Uppsala, som jag fullgör till mars
1954. Enligt vad jag lovade följer här n˚agra namn p˚a personer som borde vara
lämpliga för jobbet.”
Och s˚a räknar han upp Hans H˚akansson, Ingrid Hammarström, Sten-Sture Landström,
Krister Wickman och Olof Palme. Mest utrymme ägnar han ˚at den blivande partiledaren
och hans omdöme framst˚ar s˚a här i historiens ljus som ett understatement av rang. ”Palme
slutligen, jurist och statsvetare, har inte varit lika engagerad i partiarbete som de övriga.
Men om han genom ett utredningsuppdrag kunde knytas fastare till partiarbetet skulle socialdemokratin
säkert f˚a stor nytta av honom.” 12
Sommaren 1953 var Palme inte möjlig att n˚a, han var ute och reste i Asien. Samma
sommar anställdes Bo Särlvik - ordförande i socialdemokratiska studentklubben i Göteborg
9 Svedg˚ard, Palme - en presentation ,62.
10 Lindbäck med ä är s˚aledes densamma som Lindbeck med e. Under 1950 använde han fortfarande
ä-et, och därför använder ocks˚a jag den stavningen för denna period. N˚agon g˚ang under 1960-talet
ändrade han stavningen, troligtvis för att det underlättade vid publicering i internationella sammanhang.
11 Robert Aschberg, ”Den okände Palme”, Expressen 26-30/12 1983.
12 Brev Lindbäck till Erlander 15/6 1953, Erlanders arkiv ARAB.