Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

8.3. DEN GENERELLA VÄLFÄRDEN 65
till en kraftig urholkning av samhällstjänsternas kvalitet...Det är först när alla har glädje av
samhällets tjänster, som alla ocks˚a har intresse av att dessa tjänster h˚aller god kvalitet”. 29
För det andra kommer normerna förändras i samhället. ”Det privata system som m˚anga
nu pläderar för handlar ytterst om att människor skall slippa betala för n˚agra andra sociala
behov än sina egna.” 30 I det fina harvardtalet 1984 säger han:
”if society‘s efforts are focused only on its weakest members through selective
social policies largely based on ‘means-tests‘, taxpayers come to think
in tems of ‘we‘ and ‘they‘. ‘We‘ - the better-off wage earners and the middle
class - have to pay to the state, but get nothing in return. The ground i thus
prepared for the disintegreation of social solidarity”. 31
Till slut är det ”ytterst ett moraliskt ställningstagande [...] Det handlar om respekt för
enskilda människors värde och värdighet”. Demokratin bygger p˚a allas deltagande och lika
värde. De grundläggande resurser människor behöver för att förverkliga sina livsprojekt
m˚aste därför fördelas enligt samma principer. ”Det är n˚agot man skall ha rättighet till enbart
i kraft av sitt mänskliga värde, sin individuella egenart.” 32
Men bara för att välfärden ska vara generell och i form av en rättighet betyder det inte
att alla ska f˚a exakt lika mycket. För att f˚a människovärdet tillbaka krävs det olika mycket
och olika utformade resurser; ”alla ska f˚a s˚a mycket, som han eller hon med hänsyn till de
egna särskilda förutsättningarna behöver för att själv kunna skapa sig ett gott liv.” 33
”The point I am trying to make is that the weak members of society are
best protected not by being given special treatment but by being included in
programs that extend to all members of society.” 34
För att kunna leva upp till dessa m˚al m˚aste det finnas en samhällelig organisation som
levererar tjänsten. Samhället m˚aste leva efter kodexen om alla människors lika värde.
”Det skall tillkomma människorna som en rättighet. Det skall utformas av
dem själva, genom organ de själva kontrollerar och i den löpande verksamhet
de deltar i. Därför är en stark offentlig sektor, nu likväl som i framtiden, det
enda möjliga svaret p˚a dessa behov.” 35
Olof Palme var därmed ingen benh˚ard motst˚andare mot förändring inom offentliga sektorn,
särskilt de sista ˚aren antydde han en öppnare attityd. Den 11 februari 1986 deklarerar
han s˚a p˚a SKTF:s kongress att nu ”har vi samlat ihop de resurser som behövs; nu gäller det
att se till att vi förvaltar det väl. Nu skall vi skärsk˚ada det vi ˚astadkommit, rätta till brister,
förbättra och bygga vidare där det är mest angeläget. Det ger oss ocks˚a en möjlighet
29Anförande vid Handikappförbundens Centralkommittés kongress 1/6 1985, OPA 2.4.0/114-07,
även delar i ”Frihet och jämlikhet” i En levande vilja (1987).
30Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
31Olof Palme, Employment and Welfare, The Jerry Wurf Memorial Lecture, Harvard University
3/41984.
32Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
33Anförande vid Handikappförbundens Centralkommittés kongress 1/6 1985, OPA 2.4.0/114-07,
även delar i ”Frihet och jämlikhet” i En levande vilja (1987).
34Anförande vid kommunaltjänstemannakartellens kongress 21/5 1985, OPA 2.4.0/114-03.
35Anförande vid SKTF:s jubileumskonferens 11/2 1986, OPA 2.4.0/117-04, även i En levande
vilja (1987).