Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

58 Kapitel 7. Offenliga tjänster - framtidens väg
vitaliseras, kunderna genom att de f˚ar större inflytande över den löpande verksamheten
vid de institutioner de själva använder och personalen genom större makt över sitt eget
arbete. 19 Det är en slutsats som ligger i nära samklang med Palmes övriga ideologiska
ställningstaganden.
Men hur ska det g˚a till? Här f˚ar vi inga konkreta svar.
Det är lite ändrade attityder, lite valfrihet men inte för mycket, lite mer lokal demokrati
men inte för mycket och s˚a vidare. Jag tror att det finns tre viktiga skäl till oklarheten.
För det första hade varken socialdemokratin eller Palme utvecklat n˚agra idéer om vad
man skulle ha det offentliga huvudmannaskapet till när det gällde att p˚averka själva organisationen.
Välfärdstjänsterna m˚aste bedrivas i offentlig regi därför att bara samhället fr˚an
början kunde ta p˚a sig de stora investeringarna, att skrapa ihop (allokera) de nödvändiga
resurserna, och bara samhället kunde garantera att tjänsterna fördelades rättvis, att alla
människor fick tillg˚ang till dem. Men fr˚agan om hur dessa verksamheter p˚a bästa sätt skulle
organiseras hade hamnat i skymundan. När den fr˚agan blev allt mer akut hade man inga svar
att ge.
För det andra kunde Palme aldrig överge tanken p˚a att alla människor skulle ha en
likvärdig tillg˚ang till likvärdig social service, oberoende var de bodde och hur mycket de
tjänade. Att den strävan kunde st˚a i direkt motsatsställning till ökat lokalt inflytande tvekade
han inte om. Det var med andra ord sv˚art för Palme att p˚a ett levande sätt tillämpa sin egen
idépolitiska linje om demokrati, jämlikhet och frihet p˚a fr˚agan. ˚A ena sidan kunde han
s˚aledes säga att det inte är ”regeringens avsikt att s˚a att säga sälja ut de krav p˚a rättvisa och
likvärdighet, som ligger bakom den centrala normeringen inom välfärdspolitikens ram”. ˚A
andra sidan menade han att det ”är regeringens avsikt att omsorgsfullt pröva hur omfattande
dessa normeringar egentligen behöver vara för att fylla sina egentliga syften”. 20
Olof Palmes sv˚arigheter att finna n˚agot idépolitiskt engagemang för fr˚agan avslöjas
kanske av hans reaktion p˚a det program för valfrihet och medborgarskap efter
välfärdsstaten som Ingvar Carlsson presenterade 1984. Inför en förtrodd kommenterade
han:
- Jag vet inte om det är fel p˚a Ingvars program eller p˚a mig, men jag somnar hela tiden
när jag ska läsa det. 21
För det tredje fanns det n˚agot annat han kunde engagera sig i, som talade direkt till hans
idépolitik: Kampen mot nyliberalernas krav p˚a privatiseringar. Här är Olof Palme i sitt esse.
19 Anförande vid kommunaltjänstemannakartellens kongress 21/5 1985, OPA 2.4.0/114-03.
20 Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985)
21 Elmbrant, Palme, 326.