Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

3.4. PALMES FÖRSTA STEG 17
sparande för att dra in n˚agot av köpkraften. Att i detta läge g˚a ut och tala om en massa reformer
gick inte, ˚atminstone inte för realisten. Perspektivet skulle s˚a sm˚aningom förändras,
av tv˚a skäl som jag senare ska ta upp.
Men detta är bakgrunden till Palmes och Linbäcks krav p˚a prioriteringar. ”Det är
nödvändigare än tidigare att vid varje nytt reformförslag fr˚aga, om det är denna reform,
som utifr˚an v˚ara värden är mest angelägen. Avvägningspolitiken kommer i förgrunden.” 31
Det intressanta är s˚aledes inte att de menar att man m˚aste välja vilka reformer som bör
st˚a i förgrunden. Det intressanta är vilka alternativ de m˚alar upp. För att i framtiden kunna
öka jämlikheten kräver de nämligen att samhällets insatser inom v˚ard, omsorg och utbildning
ökar. Förutom de mer frasliknande kraven p˚a ändrade maktförh˚allanden i näringslivet
lyfter de s˚aledes fram de offentliga tjänsterna; de pekade s˚a att säga ut en tredje väg mellan
grundtrygghet och socialförsäkringar baserade p˚a inkomstbortfallsprincipen.
Men för att socialdemokratin även i framtiden ska kunna vara en p˚adrivande
samhällsförändrande kraft m˚aste man ha en vision, en idé om vad man vill. Palme gav
senare m˚anga g˚anger uttryck ˚at hur hopplöst det var att diskutera ideologi under 1950talet.
Folk höll bara ”kalk- och cementtal”. 32 Redan 1955 uttryckte han denna frustration
p˚a SSU:s kongress, i formuleringar som inte s˚a lite p˚aminner om hans klassiska tal ”Politik
är att vilja”:
”Om vi skall lyckas med v˚ar uppgift, behöva vi vilja och kunskap, och
det är kunskapen som ger fasthet ˚at viljan.[...] Men vi m˚aste samtidigt h˚alla
greppen om de väsentliga och idépolitiska sammanhangen. Det är högst beaktansvärt,
om man kan Statistisk ˚arsbok ut och in, men det är ointressant, om
man inte samtidigt kan se bakom vilka tabeller missförh˚allanden, som vi vill
avhjälpa, döljer sig, och om man inte vill göra klart för sig, hur man skall bära
sig ˚at för att ge dessa tabeller ett annorlunda utseende i framtiden. Det värsta
är att statistik ˚arsbok för varje ˚ar blir fetare och fetare, det vill säga, att hela
samhället blir allt mer komplicerat. Det är därför i dag viktigare än n˚agonsin
att h˚alla fast vid de grundläggande sammanhangen och att studera samspelet
mellan idéerna och verkligheten i det samhälle som vi vill förändra.” 33
Vi ser här hur Palme arbetar sig fram till en politisk ˚ask˚adning. Hans slutsats är att skiljelinjen
fortfarande är stor mellan socialdemokratin och de borgerliga partierna, helt enkelt
därför att det ˚aterst˚ar orättvisa klyftor i samhället vars avskaffande endast kan genomföras
genom ökad jämlikhet - en politik som g˚ar stick i stäv med de borgerliga eftersom den
utmanar maktförh˚allandena i samhället.
Det var inte s˚a vanligt p˚a den här tiden att ställa jämlikheten i förgrunden. Det har bland
andra Erlander vittnat om:
”Det är ju s˚a att jämlikhetsproblematiken hela tiden legat i botten av v˚ara
diskussioner och utgjort grunden för v˚ar praktiska politik. Visst var m˚anga av
v˚ara reformer jämlikhetsreformer, men vi v˚agade aldrig sätta jämlikheten som
den ideologiska grunden för v˚ar politik, utan vi talade alltid om tryggheten. Det
har funnits eftersläntrare i v˚ar egen rörelse som inte har varit riktigt införst˚adda
med detta att vi m˚aste skapa ett samhälle där jämlikheten ska vara dominant.
Det stora som hänt nu är att jämlikhetsaspekten har börjat genomsyra diskussionerna.
Det svenska partiets uppgift under de närmaste 20-30 ˚aren blir att
31Olof Palme & Assar Lindbäck, ” Reformpolitik vid skiljevägen”, Tiden nr 3 1955.
32Elmbrant, Palme, 26.
33Olof Palme, ”Tack för förtroendet att bli vald till studieledare i SSU”, protokoll fr˚an SSU:s 14:e
kongress, 8/9 1955.