Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

5.2. JÄMLIKHET MELLAN KÖNEN 39
”Det är uppenbart att hela denna snedfördelning har samband med det system
av normer för mäns och kvinnors beteende som vi h˚aller oss med - de
könsroller vi bibringas fr˚an barna˚aren och sedan hela livet. Med ordet könsroll
- en sociologisk term - avser vi d˚a inte de biologiska skillnaderna mellan könen
som s˚adan utan det faktum att könet är urvalsprincip och det yttre kännetecknet
med vars hjälp en arbetsfördelning genomförs.”
Poängen är nu egentligen inte att Palme därmed ställer in sig i en modern feministisk
forskningstradition genom denna formulering. Poängen är att formuleringen ligger s˚a
oerhört nära hans övriga idépolitiska ställningstaganden. För det första handlar det om det
moraliskt oförsvarbara i att människor sorteras i fack och f˚aller enbart efter var, av vem och
i vilken form de kom till jorden. Tar man människovärdet p˚a allvar är det uppenbart orimligt
att kvinnor - bara för att de är kvinnor - skall sorteras bort eller f˚a sämre villkor. Precis
som det är orimligt att arbetare, bara för att de är arbetare, ska ha sämre arbetsvillkor,
lägre lön med mera. För det andra öppnar formuleringen upp för möjliga förändringar. För
om urvalsmekanismen bygger p˚a normer och samhälleliga institutioner är den ett mänskligt
verk, och därmed möjlig att förändra.
Men formuleringen av jämställdheten som en fr˚aga om socialt kön och inte om kvinnor
medför ocks˚a n˚agot annat, nämligen att synen p˚a b˚ade kvinnans och mannens uppgifter
m˚aste förändras:
”Först om fadern ocks˚a känner lika stort ansvar för barnens v˚ard och fostran
f˚ar kvinnorna möjlighet till att fylla sin roll som förvärvsarbetande. Begreppet
modersroll har i svensk debatt bytts ut mot begreppet föräldraroll. Valfrihet
m˚aste gälla b˚ada könen och inte bara det ena om vi skall n˚a jämlikhet
mellan könen i hela samhället. Kravet p˚a valfrihet m˚aste kompletteras med
kravet p˚a jämlikhet. Inser vi detta tror jag ocks˚a vi är p˚a det klara med att ett
gigantiskt arbete krävs av oss alla - p˚a samhällets alla omr˚aden - innan vi n˚att
detta m˚al. Men det är viktigast att ha m˚alsättningen klar för sig s˚a att man inte
bygger fast för˚aldrade könsroller i ett i övrigt modernt samhället.” 18
I talet, och i en intervju n˚agra ˚ar senare, pekar Palme ut de fyra omr˚aden som under den
kommande utvecklingen förmodligen betydde mest för att Sverige i slutet av 80-talet hade
den högsta förvärsvfrekvensen bland kvinnor i hela världen och att Sverige troligtvis har
de mest ekonomiskt oberoende kvinnorna i världen: demokratisering av utbildningen, full
sysselsättning, att mannens ställning som huvudförsörjare i socialförsäkringarna försvann
och utbyggnaden av barnomsorgen. 19
Självklar var Olof Palme varken först eller den ende som drev fr˚agan om jämställdhet p˚a
detta sätt. Det gjorde kvinnorna själva. Men han f˚angade upp fr˚agan och legitimerade den
p˚a hög politisk niv˚a. Det var ˚atminstone det socialdemokratiska kvinnoförbundet medvetna
om.
När han 1972 talar inför deras kongress kommenterar ordföranden hans tal: ”Olof
Palme! Sug p˚a appl˚aderna och känn att det var ett stort tal Du höll, ett utomordentligt
tal. Jag skulle tro att vi aldrig p˚a en kvinnokongress har f˚att höra ett s˚adant tal, s˚a principiellt
genomfört och handlande om kvinnans frihet och självständighet, som Du höll i dag.
Det var alldeles ypperligt.”
Kärnan i Olof Palmes budskap säger n˚agonting viktigt om den svenska välfärdsstatens
raison d‘etre: m˚alet, säger Palme, för kvinnornas frigörelse är hennes oberoende som individ:
18Opening speach at European Federation of Soroptimist Clubs Conference 8/3 1966, OPA
2.4.0/008-11.
19ibid., samt ”Ska hemmafrun f˚a Palme p˚a knä?”, Svensk Damtidning nr 10 1970, OPA 2.6/007-17.